I dag är det höstdagjämningen, som innebär att dag och natt är lika långa. Så nu blir det alltså bara mörkare och mörkare. Nog har jag märkt av det. Jag sover men känner mig så trött, så trött. Kommer knappt ur sängen på morgnarna. Är hela tiden sugen på nåt, men egentligen inte alls hungrig. Allting känns meningslöst och jag vill helst dra nåt gammalt över mig och slippa träffa folk. På jobbet är det svårt att koncentrera sig och ingenting känns egentligen så himla kul.
Men jag vet att det går över. Och när det väl gått över undrar jag var jag fick all energi ifrån att känna mig så deppig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar