Han gjorde det det många drömmer om men inte skulle våga, egentligen. Han tog helt enkelt pengarna och stack till Thailand. Helt plötsligt hade mannen, som är känd i missbrukarkretsar, över en halv miljon kronor på kontot, som visserligen egentligen inte var hans utan Stadsdelsförvaltningens. Han väntade dock i tio dagar innan han slog till, men först flera dagar senare upptäcktes misstaget. Undrar om Stadsdelsförvaltningen Centrum i Göteborg någonsin får tillbaka dessa pengar. Han håller nog som bäst på att spendera pengarna på vin, kvinnor och sång.
Annat är det här hemma i Svedala. Hela mitt liv är ett enda stor kaos just nu. Det är ett under att jag tar mig ur sängen varje morgon. Fast i går morse var det tur att Wille kom och trampade runt på min kudde så jag vaknade, för jag var så trött kvällen innan att jag glömde ställa klockan på väckning. Mitt i kaoset lever jag faktiskt och jobbar dessutom, dagarna går otroligt fort ändå. Även om minsta barnet har flyttat till Stockholm, mellanbarnet meddelat att hon nog blir kvar i USA ett par år till för studier, mamma är dålig och befinner sig på korttidsplats på hemmet, pappa behöver skjuts hit och dit flera gånger i veckan, vi planerar att tapetsera om i vårt sovrum och som höll på att bli en total make over med ny säng, nya garderober och fan och hans moster. Jag blir trött bara av att skriva om det. Nu har vi i alla fall besinnat oss och ska göra en enklare variant. Jag har liksom inte tid att sitta ner och tycka synd om mig själv och det är väl lika bra det. Jag har en känsla av att det kan vara svårt att komma tillbaka om jag skulle bryta ihop just nu.
Läs även andra bloggares åsikter om pengar, konto, misstag, Thailand, semester, paradis, kaos, livet, jobb, renovering, emo
Inlägg
2 kommentarer:
Jag hoppas att kaoset lugnar ner sig och att du finner lite ro. Sovrummet är ju verkligen ngt smo kan vänta, när ni nu har väntat så här länge med det eller hur? Och planera kan man ju göra och drömma även om ni inte behöver genomföra det nu.
jag hoppas att din mamma blir bättre, för både hennes, din pappas och för er skull.
jag förstår att det är tomt efter Je och att det känns svårt om Jo inte kommer hem, men huvudsaken är väl att de är lyckliga i sitt liv och med sina val eller hur, och de finns ju ändå där men lite längre bort.
Ibland känns livet överjobbigt. Det funkar ju heller inte att bara sluta bry sig. Har man nu tänkt sig en renovering så blir man ju även stressad av att den inte blir av. När mina minus blir allt för många brukar jag sätta mig ner och skriva ner allt. Det ser faktiskt inte så mycket ut då och verkar inte alls lika övermäktigt. Det får åtminstone huvudet att sluta spinna ett tag.
Skicka en kommentar