Den stora sorgen

Den här bloggen uppdateras inte så ofta numera, det kanske är en och annan som märkt det och undrar varför. Man ibland blir livets stig lite krokig och vissa saker känns liksom inte så viktiga längre.

Mitt liv, vårt liv, gjorde en saltomortal den 26 september och sorgen finns ständigt där som ett mörkt moln.  

Fortfarande trevar vi oss fram, en liten bit i taget, med åtskilliga snedsteg och några steg bakåt. Att sörja tar tid, och det får ta den tid det tar. Jag vet att sorgen kommer att förändras, men ständigt kommer att vara där som en tagg i hjärtat och det känns som jag ska gå sönder ibland.

Läs även andra bloggares åsikter om sorg, sorgearbete, livet,

Torsdagstema - I like

Här i den tysta skogen skulle jag vilja vara nu.

Jag är så trött på folk.

Här finns fler bilder.

Läs även andra bloggares åsikter om torsdagstema, foto, fototema, fotoutmaning, I like, skog, folk, omorganisation

Så trött

Det är samma varje år. När semestern närmar sig infinner sig den stora tröttheten. Börjar gäspa vid 20-tiden på kvällarna och är som medvetslös när klockan tjuter på morgonen.

Men nu är det ju faktiskt bara åtta arbetsdagar kvar (med i dag).

Verkar ändå som en evighet.

Läs även andra bloggares åsikter om foto, blomma, trötthet, semester, jobb

Because I'm worth it

Min nya "parfym" sedan drygt en vecka tillbaka. Börjar tro att jag aldrig kan sluta, att vaxproppen kommer att sitta där för evigt. 

Det är en vaxpropp

Så har de konstaterat att det är en stor, hård vaxpropp som gör att jag är döv. För att de ska kunna spola ut den på vårdcentralen måste jag mjuka upp den med Revaxör. Den sväller då också, så det gör jätteont i örat. Men den måste ju ut, annars blir jag tokig. På torsdag eftermiddag kommer jag förhoppningsvis att kunna höra igen. Håll tummarna!

Aprilskämt?

Ett tunt täcke med snö låg på gräsmatta och bil i morse. Precis som varje vår tror man ju att det inte ska komma mer sånt där vitt. I kurvan när jag skulle åka ut på stora vägen kom allt som låg på biltaket i ett sjok ner på framrutan och jag fick panik. Men det löste sig snabbt med vindrutetorkarna. Däremot hade jag en bil efter mig som bara gjort en liten glugg på framrutan. Fattar inte hur de törs köra så överhuvudtaget. 

Kent

Efter att ha suttit i kö och hoppats på att köpa biljetter till någon av Kents konserter i höst fanns det naturligtvis inga biljetter kvar. Jag blev sur, men det var ju inte så mycket att göra åt det. Sedan upptäckte jag att det skulle bli extrakonserter och försökte igen, men fick ge upp. Uppgiven och lite ledsen var jag, men dotterns kompis hade fått tag i biljetter i Stockholm som vi eventuellt skulle få köpa. Lite gladare blev jag då.

Men som genom ett under lyckades dottern köpa biljetter på mobilen i bilen på väg till M-berg och lyckan var fullständig. På extrakonserten i Linköping ska vi den 24 september. Kul!

Rena skämtet

Efter att vår bil stått på en märkesverkstad i en månad för reparation efter att vi körde på ett rådjur fick vi äntligen hämta bilen i går. Allt var frid och fröjd tills maken skulle kolla under motorhuven för att se vad som blivit gjort. Då går inte motorhuven att öppna överhuvudtaget.

Så i morgon måste vi lämna in bilen igen för de måste ju fixa det.

Man undrar ju vad det är för ärthjärnor som lagat bilen ...

Långdragen influensa

Det känns som jag legat en evighet i den här sängen, men egentligen är det ju bara ett par dagar. I dag har jag äntligen orkat duscha, men blev helt svimfärdig av det så nu ligger jag här igen. Tur att jag bytte lakan också, annars hade duschen varit ogjord.
Ja ja, det är väl bara att gilla läget, tids nog kommer jag väl upp på benen. Och jag har ju en kompis i sängen.

Utsikten

I dag har jag platt sängläge. Feber, hosta och dunkande huvudvärk. Orkar knappt ta mig upp på toa, då känner jag mig illamående också. Har ätit lite fil (inte så gott som jag trodde det skulle vara) och en halv kopp te.

Fy, vad jag gnäller. Det är väl egentligen ingen stor grej, och jag kommer ju att bli frisk om ett par dagar. Men det är jobbigt ändå ...

Flunsan?

Ja, inte hjälper en liten snaps mot begynnande hosta i alla fall. Trots medicinering på fredagskvällen med god gubbröra till fick mannen rejäla nysanfall och hostattacker så nu ligger han däckad med feber och hosta.

Hoppas jag klarar mig i alla fall.
Peppar, peppar ...

Det är mycket nu

Skadan på bilen som blev när vi körde på rådjuret i lördags beräknas kosta över 50 000 kr att reparera. Skönt att det finns försäkringar i sådana lägen. Hoppas bara de inte skrotar bilen för vi har ju precis fixat den för 17 000.

Efter att ha väntat flera månader på att rörmokaren ska fixa bergvärmen kom han äntligen i morse. Det måste tydligen kompletteras med en till cirkulationspump för att det ska fungera optimalt och det är ju inte gratis.

Nästa vecka kommer Telia och kollar var de ska gå in med fibern. Det är ju spännande, men tyvärr är det inte gratis heller. Att dra in menar jag.

Men det drabbar väl ingen fattig ...

Klagar lite

Min rygg- och bensmärta har varit mycket bättre sedan vi var på Gran Canaria. Sist jag hade värk i höger lår var den 21 november. Jag har känt mig som en ny människa när jag sluppit värken. Jag fick ju också ett höj- och sänkbart skrivbord på jobbet så jag kan stå emellanåt.

Men nu är alltså ryggen sämre igen och benvärken är tillbaka. Jag tror själv att det beror på att jag sitter och blåskriver hela dagarna och inte har en chans att stå då det inte går att skriva diktat då.

Trist är det och jobbigt, jag orkar inte ha ont igen ...

Ja, gott slut då

Hade inte tänkt åka på mellandagsrean förrän i veckan, men i morgon måste vi jaga ny tvättmaskin för den här sa det "poff" om. Helt svart i hela huset blev det och tvätten hänger dyblöt på tork tills vi kan tvätta om. Jag som trodde att det bara var lite skräp i pumpen, men efter 10 år gav den alltså upp.

Fattigråttor

Känns ju sådär att laga bilen för en förmögenhet nu just före jul ...

Vilken j-a fredag

Kunde stämpla ut 15.59, men hade ju lovat mig själv att inte jobba över så det blev ju bra. Fast det går ju inte att beskriva dagen utan att använda ett och annat kraftuttryck. Var är hjälpen när man mest behöver den? Jo, alla går ju givetvis hem vid lunchtid. Helt galet!

Så tröttsamt

Ska åka hem och upptäcker att bilnyckeln är borta. Har vänt upp och ner på väskan, letat igenom hurtsen på jobbet, men ingen bilnyckel. Skyndar till bilen för att se om den står kvar, och det gör den ju i alla fall. Ringer till maken så han får komma med den andra nyckeln. 

Ja, det är väl bara att stå här och vänta ett tag då.

Piggare Wille

Nu börjar Wille bli som vanligt igen. Han är mycket piggare och dränaget togs bort i går. Men han måste fortfarande ha tratten. 

Denna eländiga tingest.

Vi måste spola såret och se till att det läker inifrån. Och fortfarande får vi kämpa med att få i honom en halv tablett antibiotika morgon och kväll, men i morgon är sista dagen.

Läs även andra bloggares åsikter om Wille, katt, katter, böld, tratt, dränage, sår, antibiotika

Surpuppan

Att ha tratt är bland det värsta Wille har varit med om. Han ser verkligen deprimerad ut. Men såret måste få läka utan att han slickar på det.

Han har ju inte ätit så mycket på några dagar så jag tog helt sonika och matade honom med en "guldburk" när jag kom hem och han åt upp nästan hela.

Snart får vi veta om dränaget kan tas bort då vi ska på återbesök.

Äntligen fredag

Äntligen fredag igen, och jag kunde gå lite tidigare eftersom det var lugnt på jobbet. Det är skönt att sitta på altanen och varva ner. Jag är så himla nöjd, det blev så bra.

Däremot blev jag lite rädd i dag när vi satt och åt frukost. Vilken frukost sen, helt galet mycket att äta på fredagar då många tar med pålägg och annat gott, till och med godis.
I alla fall satt jag rakt upp och ner i soffan och plötsligt kändes det som om höger fot och ben hade somnat. Det stack och pirrade och kändes olustigt. När jag rest mig och gått runt ett tag blev jag bra igen, men jag undrar om det har med mitt ryggonda att göra.
Olustig känsla ...