Just nu känns det inte så där särdeles uppåt precis. Jag har varit på det mest deprimerande stället på jorden, och just där är min mamma, som en fånge. Jag vet att hon är jätteledsen och hon vill verkligen inte vara där. Stackars lilla mamsen, jag önskar verkligen att hon snart kan komma hem till pappa igen.
Jag blundar
Och håller andan lite till
Hjärtat stannar
Fan vad ska jag ta mig till
Jag blundar
Och håller andan lite till
Tiden stannar
Nästan alltid där jag vill
Och jag vet att 100 år från nu
Kommer det alltid vara du
När jag blundar
Jag blundar
100 år från nu (Blundar) - Martin Stenmarck
Läs även andra bloggares åsikter om korttidsboende, ledsen, gammal, sjuk, deprimerad, föräldrar
Inlägg
2 kommentarer:
Usch, så jobbigt. Jag håller tummarna och hoppas hon får åka hem snart.
min farfar tyckte sofiahemmet var som ett fängelse, han brukade vara där som avlastning mellan varven..det var svårt. Både för honom och oss andra.
jag hoppas hon börjar trivas eller iaf kommer hem väldigt väldigt snart.
Skicka en kommentar