Antagligen är jag väldigt okänslig, men jag tycker varken synd om dem eller anser att de är några hjältar som försöker forcera berget K2, som ligger på gränsen mellan Pakistan och Kina och räknas som världens farligaste berg att bestiga. Alla som ger sig i kast att bestiga berg måste ju veta att det inte direkt är någon lätt sak de valt att göra. Klättrarna på K2 har inte de bästa förutsättningarna för att lyckas nå toppen oskadda och sedan tillbaka igen när höjden gör hjärnan trög och kroppen bryts ned. Dessutom kan vädret växla mellan stormar, skyfall, snöfall och nästan tropisk värme. Jag förstår inte riktigt vad som driver människor att utsätta sig för denna livsfara. De måste ha ett väldigt tråkigt liv till vardags om de känner sig tvingade att söka livsfarliga utmaningar hela tiden och det kan ju inte komma som någon chock direkt att människor dör i sina försök att nå toppen vid bergsklättring. Jag blir i alla fall inte imponerad av denna i mitt tycke helt vansinniga sysselsättning.
Det spelar ingen roll
om Du håller mig hårt
Ingen kommer att
minnas om 100 år
Jag är rädd att man glömmer
glömmer allt
Som vi glömde att vi
älskade varandra
(Kent - Berg & dalvana)
Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Sträng, K2, bergsbestigning, bergsklättring, livsfara, utmaning, vansinne
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar