Jag vet hur det känns att bli mobbad. Och jag/vi hade mått ännu sämre om vi fyra nya tjejer i klassen när vi började fyran på en helt ny skola skulle känt oss skyldiga också. Att det var något fel på oss fyra kunde inte vara möjligt. Vi var bara nya. Ganska duktiga också, så de andra i den sammansvetsade klassen kände sig rejält hotade. Efter några veckor med daglig uppvaktning och vi inte brydde oss nämnvärt, vi var ju fortfarande bara barn, så vände det plötsligt och det blev total mobbning. Helt utfrysta blev vi. Men vi var fyra och vi klarade oss ganska bra. Efter ett tag, när mobbarna märkte att vi var starka, ebbade det hela ut i sanden.
Läs även andra bloggares åsikter om mobbning, skola, vuxna, barn, skuld, beteende, minnen
onsdag 17 augusti 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag berör samma ämna idag. som lärare är detta en ständig kamp.
Skicka en kommentar