Blir man lycklig av att vara smal?

Inte vet jag om jag var lyckligare på den tiden jag var smal. Jag kan inte minnas att jag hela tiden gick runt och var glad för det. Men en sak vet jag. Att man inte blir lycklig av att inte unna sig livets goda. Att späka sig och hela tiden tänka på att inte ära blir ingen enda människa lycklig av. Jag blir till och med aggressiv och rent av farlig för mig själv och andra om jag inte får tillräckligt med mat. Grrr.

Jag tycker inte det är konstigt att småflickor tycker att de behöver banta. De gör ju som sina mammor, och har väl förmodlingen hört hela sitt liv att man inte ska vara tjock. Helt hysteriskt, om man tänker efter. Men när till och med normalviktiga kvinnor börjar tycka att de är tjocka och klagar över fettvalkar som inte ens finns, då är det faktiskt inte så konstigt om små flickor tycker de är tjocka om de är normalviktiga.

Det prånglas ut bilder från Afrika på svältande barn. Och här tycker 7-åringar, med helt normala barnkroppar, att de är för tjocka. Då är det nåt som är fel!

Läs även andra bloggares åsikter om banta, vikt, utseendefixering, övervikt, svält, kroppsfixering, mat, smal, tjock, flickor, mamma, pappa