Tortyr i dubbel bemärkelse

Jag borde vara gladare.
Jo, men jag är ju glad.
Men jag borde vara gladare.
Så glad att jag skulle kunna ta hela världen i famn,
med ett stort leende på läpparna.
Så glad borde jag vara.

Joo, men det är jag nog.
Jo.

”Mammografiundersökningen av dina bröst visade inga tecken på cancer”

Men efter att genomgått först tortyren med själva undersökningen, för den gör ont, och drygt 3 veckors väntan på beskedet så är det som om luften gått ur mig totalt. Det är fanimej psykisk tortyr att behöva vänta 3 veckor på att få veta att allt är bra. Ingen skulle behöva vänta så länge. Och när brevet väl kommer törs man nästan inte öppna det, särskilt inte om ens syster dött i bröstcancer.

For some reason I can't explain
I know Saint Peter won't call my name
Never an honest word
But that was when I ruled the world (Coldplay - Viva la Vida)


Läs även andra bloggares åsikter om glädje, ångest, bröstcancer, cancer, mammografi, sjukvård