SJ, SJ ...

...gamle vän. Nej, inte i dag. Dottern skulle åka till Stockholm med ett tåg som skulle ha gått kl 13.10 med byte i Hallsberg. Vi var på stationen ungefär kl 12.50 och då stod det att tåget i stället skulle gå kl 13.59, med den påföljden att hon skulle missa anslutningen i Hallsberg. Vi gick då in på stationen och frågade världens suraste gubbe i biljettluckan, en som inte alls var serviceinriktad för fem öre, när nästa tåg skulle gå till Stockholm. Han sa att om vi hade varit i tid skulle hon ha hunnit med tåget som gick strax före 13, men hur skulle vi ha kunnat veta det? Man ska väl inte behöva komma en timme innan tåget ska gå, ifall det är försenat, så man kan ta ett tidigare tåg?

I alla fall sa surkartet att nästa tåg skulle gå kl 15.41 från Hallsberg. Vi frågade tre gånger om det var det enda tåget till Stockholm och fick till svar att det var det. För att inte dottern skulle behöva sitta och vänta på ett tåg som kanske skulle komma, så hon kanske skulle kunna hinna med tåget i Hallsberg, bestämde vi att skjutsa henne dit, och fika hos svärmor när vi ändå var där. För säkerhets skull gick vi in på Hallsbergs station och kollade tågtiderna och döm om vår förvåning när vi såg att det skulle gå ett tåg, via Örebro till Stockholm, kl 14.28. Gubben i Örebro hade ju förnekat att det skulle gå något annat tåg!

Fly förbannade stegade vi in till biljettluckan och där satt en helt underbar dam, som hjälpte oss att boka om biljetten, uppgraderade den till 1:a klass, med platsbiljett, utan att blinka. Så slutet gott, allting gott. Dottern kom inte alltför sent till jobbet och jag fick tillbaka ett liten uns av hopp om att SJ kanske ändå är värt att åka med när väglaget är så här uselt. Men inte är det konstigt att folk tar bilen i stället för tåget.

Läs även andra bloggares åsikter om SJ, tåg, biljettlucka, service, surkart, tålamod, väntan, snö, försening