Malin Wollin skriver om rädslan att förlora ett barn. Att barnen aldrig är så trygga som när de ligger i magen. Och det nog sant. Så fort man kommer hem med sin förstfödda inser man att rädsla och ansvar har en annan dimension är förut. Och jag kan säga att den där rädslan, den går aldrig över. Inte ens när barnen är vuxna, som 26, 23 och snart 20 år. Den där ständiga ängslan att något ska hända, att man ska förlora ett barn, den blir man aldrig av med. Inte så länge man lever.
Läs även andra bloggares åsikter om barn, föräldrar, rädsla, förlust, sorg, ångest, familj, glädje
Inlägg
1 kommentar:
Jag tror inte heller att rädslan att förlora ett barn går över någonsin, även om farorna genom livet för barnet ter sig olika. däremot blir jag som förlorat barn i magen fruktansvärt förbannad av uttrycket att barnet är trygg i magen, för graviditeten och förlossningen är några av våra livs största prövningar och faror.
Skicka en kommentar