Fyra små ord kan innefatta hela gårdagen.
Vad ...trött ...jag ...blir.
Jag tror jag upprepade dessa ord hundra gånger.
Vad trött jag blir - på allt folk, på inskränkta människor, på väsnande skurmaskiner, på långsamma datorer, på krånglande kaffemaskiner, på skavande linser, och inte minst på mig själv, som är så otroligt korkad ibland.
Och vad trött jag blir på människor som säger att de fortfarande är bästa vännner fast de ska skiljas. Som säger att en skilsmässa inte är så dramatisk. Jag skulle svära, slå, skrika och be mannen dra åt h-e om han hade synts med en ny snärta vid sin sida. Inte skulle jag säga att vi fortfarande är bästa vänner. Jag skulle inte kunna vara bästa vän med en man som uppenbarligen vänsterprasslar.
Läs även andra bloggares åsikter om trötthet, trött, irriterad, jobb, arbete, människor, skilsmässa, otrohet, vänner, utbrott, Linda Skugge
Inlägg
3 kommentarer:
Hmm, jag tänker som så, att det kanske är vänner de är? Jag menar, kärleken kanske tog slut för länge sedan och sedan har förhållandet rullat på mer som ett kompisskap, blivt något stagnerat som de inte gjort något åt?
Jag vet ju inte, men jag tänker som så, att fanns kärleken och passionen kvar från någonderas sida så skulle det definitivt vara en smärtsam process.
En sorg lämnar det nog alltid efter sig, tror jag, för det gör ont att separera, hur det än är så brukar sorgen komma i kapp. Nåväl. Jag vet ju inte hur de hade det, bara lite morgonfunderingar här...
För att inte tala om hur skönt det kan vara att få bli "riktigt förbannad" - känslan efteråt går svårligen att beskriva (förutsatt att man har rätt naturligtvis :)
jag suckar och stönar och gnäller hela tiden känns det som.
troligen finns det de som kan vara goda vänner efter en skilsmässa men jag tror nog att det dröjer ett bra tag innan de verkligen är det.
jag utmanade visst dig lite oxå ja...du verkar ju vara inne på utmaningar just nu
Skicka en kommentar