Jag längtar till havet.
Att bara få sitta där och känna lukten av tång, känna vinden och bara vara.
Bekymmerslös och fri.
Det känns lite motigt just nu och det verkar som den stora sorgen har kommit ikapp mig.
Förut har jag bara tuffat på och inte känt efter.
Livet ska ju fortsätta som vanligt och det är lätt att skjuta undan det som gör ont.
Men förr eller senare kommer sorgen ikapp.
Så det är väl bara att släppa på alla känslor och vänta på att det ska kännas bättre.
Det sägs att tiden läker alla sår.
Vissa sår tar nog bara lite längre tid att läka.
Jag vill så gärna tro på ett liv efter detta, men tyvärr.
Jag tror som Stephen Hawking att är man död så är man.
Punkt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar