Stackars Willekillen

Stackars Wille, han har suttit i ett träd hela eftermiddagen och kvällen. Han gick ut vid 13-tiden. När jag ungefär samtidigt råkade titta ut genom fönstret såg jag en schäfer komma i full rulle förbi vårt hus. Jag tror det var den som jagade upp Wille i trädet och sedan vågade han inte gå ner igen. Innan vi skulle åka på bio vid 17.30-snåret var jag ute och ropade flera gånger, men han syntes inte till och kom inte hem. Vi var tvungna att åka på bio utan att Wille kommit hem eftersom vi äntligen hade kommit oss för att köpa biljetter. Wille brukar inte vara ute så länge som 4-5 timmar, utan för det mesta kommer han hem efter 1-2 timmar för att äta lite och titta till oss. Men nu åkte vi alltså på bio och jag satt och tänkte hela tiden på katten och undrade om han satt utanför dörren och väntade på oss. När vi kom hem fanns fortfarande ingen Wille så jag tog en ficklampa och gick ut och ropade på honom. Då tyckte jag att jag hörde ett svagt pip från grannens tuja. Jag ropade igen och då hörde jag att det var Wille. Det lät som om han satt högst upp i trädet och pep. Jag hämtade K och han tog med den längsta stegen vi har. Det var ju inte så lätt i kolsvarta mörkret att se något och Wille kunde vi inte se, utan bara höra hans pip. Vi kom fram till att han satt fast med halsbandet på något sätt i tujan och inte kunde komma ner. K klättrade upp på stegen, den är 6 meter. Han kunde fortfarande inte se Wille utan var tvungen att flytta stegen till andra sidan trädet. Där högst upp satt katten och klamrade sig fast. Han blev livrädd när K kom och skulle ta ner honom och skrek som en stucken gris och K var tvungen att hålla honom i nackskinnet så han skulle hålla sig lugn. Wille var verkligen jätterädd och svansen var dubbelt så tjock. När han väl kom in gick han runt och tittade om det skulle vara någon hund här inne och var väldigt ängslig. Nu tror jag i alla fall att han lugnat ner sig lite, han ligger högst upp på en bokhylla i Je:s rum, så han har bra utsikt om det skulle komma en hund.