25 år går fort

Stod i duschen och tänkte på vad jag gjorde för 25 år sedan. Jag väntade då vårt första barn och det var bara några dagar kvar tills han skulle födas. För det blev en son och på lördag fyller han 25 år. Jag var inte ens 25 år när han föddes men nästan, sånär som på 3 månader. Vart har de här 25 åren tagit vägen? Jag känner mig ungefär lika gammal som då, har inte förändrats så mycket till sinnet i alla fall känns det som. Det är väl bara när jag tittar i spegeln som jag inser att jag inte ser ut som 25 längre. Jag önskar bara att jag njutit lite mera av livet under de här 25 åren, att inte allt snurrat på som ett ekorrhjul med jobb, hem och barn. Jag börjar mer och mer inse nu att vi bara har ett liv, att livet är nu och att det aldrig går i repris. Det är väl den förbannade 50-årskrisen som har återuppstått.