Föräldrabesök

I dag efter jobbet åkte vi för att titta till föräldrarna. De mådde bra och hade varit med bilen och tittat på svanarna vid fågelsjön häromdagen! Jag tror i och för sig inte att pappa har kört så mycket på hela vintern, men jag undrar hur jag ska kunna säga till honom att han inte bör köra bil, han fyller ju ändå 93 år i juli. Jag tror inte att han förstår att han är så gammal, han är ju så pigg. Men reaktionsförmågan är nog inte den bästa och det vore ju förskräckligt om det skulle hända något när han är ute och kör. Jag vet inte om vi kan förbjuda honom och han skulle nog inte lyda oss i alla fall, så envis som han är. Dessutom tycker mamma att det är jätteroligt att komma ut lite i bilen och hon har väl inte förstånd att vara rädd. Hon säger att pappa kör så bra...

Helgen kom tjutande

I dag lyckades jag få igång billarmet. Jag vet inte vad jag gjorde, men när jag skulle gå ur bilen i morse när jag parkerat vid Slussen så började det tjuta och låta något alldeles förfärligt. Jag blev livrädd och stängde dörren snabbt igen. Då slutade det tjuta i alla fall. Sedan smög jag upp dörren igen lite försiktigt och då var det tyst. Tur att det inte var så mycket folk ute som såg (eller snarare hörde) mig.

Annars var dagen som nästan alla andra fredagar. Mycket att skriva och helst allt på en gång. Patienter som skulle åka än hit och än dit och ha en kopia med sig. (Det är lite roligt på fredagarna med "Fredagsflirten" på P3 och det går faktiskt att både lyssna på radio och skriva diktat samtidigt om man bara vill). Vid fyrasnåret var jag alldeles urlakad av allt skrivande så det var skönt att äntligen få åka hem. Ja, eller direkt till den stora affären för att handla lite mat till kvällen. Jag lyckades hitta tre böcker också som jag köpte. Den ena var en liten bok om Rom som kan vara bra att ha när vi åker dit.

I morgon ska vi åka tidigt till E-tuna och hjälpa M och P att flytta alla deras saker till olika utrymmen som de har fått låna runt om i E-tuna, eftersom de inte får flytta in i sin nya lägenhet förrän nästa helg. Då måste vi åka dit igen och flytta allt en gång till. Som om det inte är nog jobbigt att flytta en gång.


"Jag är aldrig mindre ensam än när jag är för mig själv." (Scipio Africanus d y)

Romresan är bokad

Nu har vi bokat vår resa till Rom i vår, 20-23 maj. Vi har i och för sig inte bokat något hotell än, men vi håller på och kollar sida upp och sida ner med tänkbara objekt. Det får ju inte vara för långt från centrum och inte alltför dyrt och jag vill ju helst ha badkar också. Det finns ju rätt många hotell att välja på så något ska vi väl hitta. Jag har velat åka till Rom ända sedan jag fyllde jämnt förra gången och nu ska det alltså äntligen bli av, skam den som ger sig.

Äntligen...

...har jag fått åka och köpa böcker på bokrean. Je och jag var i M-berg på Bokia och handlade fem böcker och jag behövde bara betala fem kronor! Böckerna kostade inte en krona styck om ni tror det, utan jag hade presentkort som jag fått från Telia på 300 kronor. Eftersom böckerna tillsammans kostade 305 kronor behövde jag ju bara betala fem kronor själv. Guuuud va braaau! (skånska)

Sen var vi inne på Coop och handlade lite godis och annat smått. Då hittade vi en receptbok med olika desserter och den var vi också bara tvungna att köpa. Vi betalade alltså bara 70 kronor för sex böcker.

Modeblogg?

Ibland har jag mycket idéer om vad jag ska skriva i bloggen, men när jag väl sitter här är det alldeles tomt i huvudet (det är väl det annars också, men det är ännu tommare nu). Kan det vara tommare än tomt? Det är väl ingen hemlighet att jag tycker om att läsa bloggar som andra skrivit. Vad jag däremot inte gillar är alla dessa alltför överarbetade alster som jag bara blir trött av att läsa, där någon försöker vara rolig i varje mening. De går bort direkt. Sen finns det ju också rena rama s k modebloggar, som jag också blir trött av att läsa, eller jag läser inte dem heller. Jag bara konstaterar att de finns och går vidare. Jag förstår inte hur någon kan tycka det är intressant att skriva om vad man handlat för kläder, i vilken affär, vilket märke det är på plagget, hur mycket det kostade osv, och dessutom ta bilder av sig själv i nya kläderna och visa både det ena och det andra. Nej, jag tycker bäst om att läsa om vardagliga funderingar och undringar, om vanliga människor (och djur också för den delen). Det behöver egentligen inte vara så himla intressant, lagom är bäst.

Nu ska jag berätta vad jag har på mig. En svart tröja från H&M som är ett par år gammal, jeans från KappAhl som är ganska nya faktiskt, strumpor från Lindex (trepack för 69 kr), behå från Lindex, och hör och häpna, trosor från Victoria's Secret. Ja, jag vet att de brukar vara sexiga, men mina är i bomull och helt vanliga med små rosor på. Jag har haft förmånen att kunna köpa dem på rea i USA, 25$ för 5 par. Det ni!

Tyvärr har jag inga bilder, men ni har väl lite fantasi...

Surt

Vad jag ofta har råkat ut för är sura kärringar som är expediter, speciellt i klädaffärer. Jag vet inte, det kanske beror på att jag råkar vara sur och grinig och smittar av mig på dem när jag handlar kläder, men jag tycker att de som står i kassan är ena riktiga surkart. En del är helt ointresserade och står och tittar på en massa annat när jag ska betala, utan ögonkontakt eller ens så mycket som ett tack. En del står och pratar med kollegan, som står i kassan bredvid, och tycker bara det är besvärligt om det kommer en kund. Om det nu är så att man har fått arbete i en affär, om man nu har valt det själv eller blivit tvingad för att det inte finns något annat, så tycker jag att man måste väl ändå försöka låtsas att det är trevligt med kunder, det är ju i alla fall för kundernas skull affären finns. Utan kunder inget jobb. Jag tycker åtminstone att det är mycket trevligare att handla i en affär där jag känner att jag som kund är speciell och får expeditens uppmärksamhet i alla fall de få minuter det tar att betala.

Cityakuten

I kväll är det mitt favoritprogram på TV3, Cityakuten, skapat av Michael Crichton. Serien utspelar sig på akutavdelningen på County General Hospital i Chicago. Den serien har jag följt ända sedan den startade, det första avsnittet visades här i Sverige den 16 januari 1995. Vad jag kan minnas har det alltid sänts på måndagar kl 21.00. Cityakuten är nu inne på säsong 14 här. Skådespelarna och huvudpersonerna har kommit och gått, jag kommer ihåg när George Clooney var med och spelade dr Doug Ross. Först i början fick jag alltid sitta ensam och titta, men numera är K minst lika intresserad som jag att följa de olika människoödena i serien.

"I see your shadow,
as I lay myself to sleep.
Dreams of you, oh so sweet
in my heart, I will keep" (Robert Small)

Katten med hundskräck

Sedan Wille tillbringade drygt åtta timmar i en sex meter hög tuja har han fått smak för höjder. Hela tiden är han högst upp på allt i huset. Han låg på en hög bokhylla i Je:s rum i går kväll när han blivit räddad. I dag har han varit uppe på kylskåpet och därifrån hoppade han upp på vitrinskåpet i köket. Mig veterligen har han aldrig varit där uppe förut. Sedan satt han i fönstret i M:s rum och pep och såg ut som om han önskade att han kunde hoppa upp på garderoben, men gav upp tanken när jag sa att nu fick han ge sig. Jag tror att han vill vara högt uppe så han har bra överblick och kan vara utom räckhåll ifall en hund mot förmodan skulle dyka upp.

Stackars Willekillen

Stackars Wille, han har suttit i ett träd hela eftermiddagen och kvällen. Han gick ut vid 13-tiden. När jag ungefär samtidigt råkade titta ut genom fönstret såg jag en schäfer komma i full rulle förbi vårt hus. Jag tror det var den som jagade upp Wille i trädet och sedan vågade han inte gå ner igen. Innan vi skulle åka på bio vid 17.30-snåret var jag ute och ropade flera gånger, men han syntes inte till och kom inte hem. Vi var tvungna att åka på bio utan att Wille kommit hem eftersom vi äntligen hade kommit oss för att köpa biljetter. Wille brukar inte vara ute så länge som 4-5 timmar, utan för det mesta kommer han hem efter 1-2 timmar för att äta lite och titta till oss. Men nu åkte vi alltså på bio och jag satt och tänkte hela tiden på katten och undrade om han satt utanför dörren och väntade på oss. När vi kom hem fanns fortfarande ingen Wille så jag tog en ficklampa och gick ut och ropade på honom. Då tyckte jag att jag hörde ett svagt pip från grannens tuja. Jag ropade igen och då hörde jag att det var Wille. Det lät som om han satt högst upp i trädet och pep. Jag hämtade K och han tog med den längsta stegen vi har. Det var ju inte så lätt i kolsvarta mörkret att se något och Wille kunde vi inte se, utan bara höra hans pip. Vi kom fram till att han satt fast med halsbandet på något sätt i tujan och inte kunde komma ner. K klättrade upp på stegen, den är 6 meter. Han kunde fortfarande inte se Wille utan var tvungen att flytta stegen till andra sidan trädet. Där högst upp satt katten och klamrade sig fast. Han blev livrädd när K kom och skulle ta ner honom och skrek som en stucken gris och K var tvungen att hålla honom i nackskinnet så han skulle hålla sig lugn. Wille var verkligen jätterädd och svansen var dubbelt så tjock. När han väl kom in gick han runt och tittade om det skulle vara någon hund här inne och var väldigt ängslig. Nu tror jag i alla fall att han lugnat ner sig lite, han ligger högst upp på en bokhylla i Je:s rum, så han har bra utsikt om det skulle komma en hund.

Tänk positivt

Jag ska nu bara skriva om positiva saker, inget gnäll och nattsvart ska komma från mina fingrar i det här inlägget.

I tidningen står det att våren kommer till våra breddgrader i morgon.
På tisdag är det bokrea.
Samma dag får vi lön.
Jag har sovit åtta timmar i natt.
Solen skiner.
K har tvättat bilen.
Jag är inte pank, jag har bara utnyttjat mina tillgångar till max.
Vi ska gå på bio i kväll.
Vi har betalat med företagsbiljetter till biobesöket och sparar 200 kr.
Vi har blivit av med en massa skräp som stod i förrådet för K åkte till sopstationen.
M kommer hit så jag får träffa honom.
Ska laga lasagne till lunch/middag.
Solen skiner fortfarande.
Jag har läst en massa roliga bloggar.
Jag håller på att tvätta, det blir nog tre maskiner när jag är färdig.
Wille väckte mig i morse, så att jag inte glömde att ta min medicin.
Det är bra att vara lite rund för då behöver jag inget bälte som håller upp byxorna.
Så det så.

Attraktion och sånt

Ibland undrar jag vad det är som gör att man tycker om vissa människor och andra människor tycker man inte om så mycket. Vad är det som gör att man tycker om? Varför attraheras man av vissa medan andra är man helt likgiltig för eller till och med känner olust när man träffar? Det måste vara något med utstrålningen, nåt som passar ihop med en själv kanske, nåt med personkemi eller så. Man kan nästan känna att man tycker om någon som ser trevlig ut som man bara möter fast man inte alls känner personen i fråga, men också att man tycker någon ser grinig och otrevlig ut också som man ser och som man glömmer lika fort som man har gått förbi. Jag är fascinerad av möten mellan människor, fast jag egentligen inte är någon social person.

Nog med svammel för i dag.

På eftermiddagen var K och jag och fikade på stan. Vi var också på "gubbdagis" och köpte någon sorts skruvmejselgrejer eller vad det var som K behöver till bilen. Sedan var jag till min optiker och kollade synen och fick ett par nya linser som jag ska prova. Om de är bra ska jag byta till dem, det är en ny sorts enmånadslinser (i stället för tvåmånadslinser som jag har nu). När vi ändå var på stan hade det ju varit kul att gå runt och titta på kläder eller något annat skoj, men eftersom vi inte får lön förrän på tisdag så var det ju ingen bra idé. Ja, titta kostar ju inget, men man hittar alltid så mycket snyggt när man inte har några pengar, och när man måste köpa något speciellt så hittar man ingenting alls.

Radiopratare retar mig på morgonen

Jag är väl inte världens piggaste och gladaste på morgonen och en sak har jag retat mig på varje morgon hela veckan. Det är när han på Radio Ö, jag vet inte vad han heter, ska tala om hur vädret ska bli, så säger han varje gång att det ska bli t ex mellan 2 till 5 grader. Men hallå där, det kan väl inte vara mellan 2 till 5, antingen säger man mellan 2 och 5 eller 2 till 5 grader. Det kanske inte är så noga, folk förstår väl ändå vad han menar, men jag tycker att när man pratar i radio kan man väl försöka prata riktig svenska i alla fall. En mardröm är att alla tror att man säger så när de har hört det tillräckligt många gånger på radion.

101 inlägg!

Nu ska det firas, jag har skrivit 100 inlägg i den här bloggen sedan starten den 4 december 2007. Det här är inlägg nr 101! Jag är nog bloggberoende för även om jag inte har något att skriva om så bara måste jag skriva nåt litet i alla fall.

Jag har kommit fram till att jag är en mycket nyfiken person. Någon säger att jag snokar, men jag snokar inte, jag hittar bara intressanta saker, och ju mer intressanta grejer jag hittar desto mer vill jag veta. Jag kanske skulle ha blivit detektiv eller nåt. Grejen är att om jag hittar en massa intressant, så gör väl andra det också, och om man skriver en massa på nätet så måste man vara medveten om att alla faktiskt kan läsa det och man måste tänka på det innan man avslöjar både det ena och det andra i en blogg eller liknande.

"Take care of yourself, and each other." (Jerry Springer)

Allt för konsten

Såg sista snutten på programmet i femman med Carolina Gynning. Det är helt otroligt att hon hittar dessa helt galna människor. I Los Angeles träffade hon bl a en kvinna som heter/kallas Cynthia Plaster Caster och som har gjort gipsavgjutningar på kända mäns penisar. I sin samling har hon bland annat Jimi Hendrix. Helt sjukt!

Bloggberoende, jag?

Je säger att jag är bloggberoende. Det kanske jag är, men i stället för att sitta framför tv:n och glo på värdelöst skräp är det väl bättre att läsa om sånt som är intressant. Man kan hitta mycket roande och snaskig läsning. Det bästa är att man kan välja precis vad man vill läsa, om det inte är bra hittar man snart något annat som är intressant.

Även om jag inte har så mycket att tillföra och inte skriver något roligt är det kul att blogga, och jag uppskattar när jag får reaktioner i form av kommentarer från kända och okända. Kommentera mera! Jag vet att ni läser...

Hej, hej, Je som talar.
"Jag är bra på att vara själv,
men usel på att vara ensam."
/Lasse Lindh

(Je var tvungen att lägga sig i när hon "råkade" gå förbi mig).
Nu ska hon åka på inflyttningsfest till Mickel Räv med kompisen S.

Jerrykväll med vänner

Yngsta dottern hade i dag bjudit några av sina vänner att tillsammans med henne titta på allas vår Jerry. Vi började med att göra pizza som skulle intas innan programmen (de sänder två avsnitt på raken). Tyvärr tog det lite längre tid än planerat att få den färdig, så de fick i princip kasta i sig två bitar pizza var innan programmen började. Väl framför tv:n serverades det kladdkaka som Je själv gjort och till den serverades espresso, latte eller lemonad, som för övrigt är hemsläpad i resväska från USA. I kväll var det som vanligt pinsamma avslöjanden, men ingen slogs och de medverkande var ganska lugna, alltså inte några typiska Jerryavsnitt. Men flickorna hade i alla fall roligt och det är huvudsaken. K är inte lika road av Jerry utan flydde till datorn och spelade en stund.

22-åring

Förut ringde Jo från USA. Hon hade öppnat sina presenter och hon blev glad för de fyra böckerna och de två påsarna med djungelvrål som hon fick. Hon ville ha svenska böcker att läsa och saltlakrits är hon ju sugen på ibland, så då fick hon det. Man kan ju inte skicka vad som helst heller, det måste ju få rum i ett inte alltför stort paket. Jag har också satt in pengar på hennes svenska konto, både från mormor och morfar och från oss. Hon fick ju pengar insatt på sitt konto i julklapp med och hon hade använt sitt visakort häromdagen när hon handlade jeans och linnen. Det är ju bra att visakortet fungerar där borta, det brukar visst vara strul ibland med såna kort. Jo hade också fått glas av B och han skulle bjuda henne på restaurang i kväll. Det känns konstigt, vi har inte träffat henne varken på hennes 20-, 21- eller 22-årsdag, och jag blir lite ledsen när jag tänker på det. :(
Men det kommer ju fler födelsedagar och då hoppas jag att vi kan träffas.

"Is it you? Is it you?
Maybe you're the one I've been waiting for
Could you be the one for me?
Could you be the one I need?" (Cassie)

25-åring

Så har vi varit i E-tuna och gratulerat sonen. Han hade önskat sig en hård kabinväska med knäpplås, inte med dragkedjor. Vi letade på väldigt många olika ställen efter en sån men det var nästan omöjligt att hitta. Alla väskor vi hittade var mjuka och hade dragkedjor. Men till slut hittade vi en sån han ville ha så vi köpte den direkt. Han fick också ett presentkort på IKEA eftersom han snart ska flytta och vi tänkte att han behöver köpa lite nytt till lägenheten. Av mormor och morfar fick han pengar. Farmor hade skickat ett kort också. När vi kom till sonen fick vi en väldigt god smörgåstårta och senare bjöds det på schwarzwaldtårta och kaffe. M och P skulle gå till en libanesisk restaurang och äta meze när vi åkte hemåt vid halv sex-tiden.

I morgon fyller Jo 22 år och hon sa att hon skulle ringa på eftermiddagen (alltså vår eftermiddag) och då får vi gratulera henne. Då får vi väl höra om hon är nöjd med sina presenter.

Apropå ålder förresten. Jag blev lite gladare i dag när Je:s kompis S sa att hon inte tycker att jag ser ut att snart vara 50. Hon sa att hon skulle också vilja se ut som jag när hon ska fylla 50. :P

Jag förstår inte varför jag har sån åldersnoja nu för jag har ju aldrig brytt mig förut, det måste ha att göra med att det är just 50 år. Men, men, det är ju flera månader kvar tills jag fyller...

Lasse liten

Jag har mot min vilja sett på Melodifestivalen från Västerås. Bara för att få se och höra Lasse Lindh, jag lovar. Jag är glad att han inte gick vidare, det hade varit under hans värdighet tycker jag. Han ska inte behöva medverka i denna galna musikcirkus, den är till för redan förtappade själar.

"Help me if you can, I'm feeling down
And I do appreciate you being round.
Help me, get my feet back on the ground,
Won't you please, please help me." (Beatles)

Skjutglada mäns klubb

Det känns lite läskigt med allt skjutande på skolor i USA som har varit på senaste tiden. Det kommer lite närmare liksom när man har en dotter som som går i skolan där borta. Nu har det tydligen hänt igen på Northern Illinois University i staden DeKalb utanför Chicago. En lång, svartklädd man i 18–20-årsåldern klev in i ett av skolans klassrum under pågående föreläsning. Beväpnad med ett grovkalibrigt hagelgevär och två pistoler öppnade han eld mot studenterna, allt enligt Expressen. Man kan ju undra om något sånt här skulle hända om de hade strängare vapenlagar i detta land, där man annars är så paranoida vad gäller terrorism och fientlighet mot landet.

Lunchkonsert

I dag har vi varit på lunchkonsert på "grisskolan." Som vanligt var det jättebra musik, ungdomarna är väldigt duktiga. Det var mycket olika musikstilar och bra musik, egna låtar och egna arrangemang till gamla låtar. Je och hennes kompisar i ensamblegruppen spelade och sjöng "bästa schlagerlåten", den som jag inte kan få ur huvudet. Några killar på främre raden tittade lite konstigt på varandra när Je sjöng "det är synd att du inte är homosexuell", de undrade nog om de hört rätt. Det var bara så synd att vi inte hade tid att lyssna på alla som spelade, men vi tyckte att vi hade haft så lång lunch att det var bäst att åka tillbaka till våra arbeten. Det är i alla fall lika roligt varje gång som man får höra musikestetungdomarna spela och sjunga, de är ju bara BÄST! På vårkonserten ska vår dotter sjunga någon Björk-låt och lite annat. Det ser vi fram emot.

Kissen Wilmut

Katter är mysiga djur. Vår katt Wille är väldigt speciell för oss. Han är som vår bäbis som vi kelar och gosar med. Han tycker inte alltid om att gosa med oss, men för det mesta går han med på att bli kliad under hakan och sträcker på sig så vi ska komma åt överallt. Nästan varje morgon sitter han på mitt sängbord och säger "mäh", lite försiktigt först, men låter allt högre ju längre jag ligger kvar i sängen. Om jag inte reagerar slår han till mig lite med tassen på näsan, precis som för att kolla om jag är död eller levande. Jag kan ju förstås inte hålla mig för skratt och han blir ivrig när jag äntligen vaknar och släpar mig ur sängen. Då springer han nerför trappan och vill följa med mig in på toan. Han lägger sig där på mattan och spinner. Innan jag är färdig med mina morgonbestyr krafsar han på toadörren och vill att jag ska släppa ut honom. Han sitter och tittar på handtaget som om han genom tankekraft kan öppna dörren. Vi går sedan till köket och jag serverar en portion med kattmat, fyller på torrfoder och ger nytt vatten. Wille är hungrig för det mesta, så han äter lite innan han kommer efter mig upp till övervåningen. Då hoppar han upp i sängen och tycker det är väldigt mysigt att ligga där. Han vill gärna leka med K och anfaller hans händer. Han låter som en ninja innan han hoppar på sitt byte. Ibland somnar Wille i sängen när han har lekt färdigt och då har vi inte hjärta att bädda sängen, men det är bara bra att låta bli att bädda sängen för då dör kvalstren. När vi ska hämta tidningen vill katten gärna följa med, men på vardagarna ska vi ju åka och jobba så då får han vara inne. Man får passa sig när man går in igen, för Wille står och lurpassar innanför dörren och försöker smita ut när man öppnar. När han inte får gå ut på framsidan, vill han gå in i förrådet i stället och snurra runt på betonggolvet. Han tror nog att han är utomhus när han är där inne eftersom det är kallare där än i huset.

När vi kommer hem från jobbet hör Wille bilen och sitter innanför dörren och smiter ut så fort vi öppnar. Han brukar vara ute en stund, men sedan kommer han in och vill ha mat igen. Sedan vill han gärna gå ut några gånger till under kvällen, ibland är det ett himla spring ut och in. Han sitter och piper och tittar på handtaget och väntar på att dörren skall öppna sig.

När Wille har tröttnat på att vara ute lägger han sig i soffan bredvid K och sover en stund. Oftast sover katten hela kvällen på något skönt ställe, i soffan, på soffans ryggstöd eller på handdukarna som ligger i trådbackar i tvättstugan. Han brukar oftast sova hela natten, ibland i vår säng och ibland hos Je. I natt hörde jag att han var uppe och ville in till henne, han krafsade på dörren och till slut vaknade hon och släppte in honom.

Ibland kan man bli galen på Wille för han är en väldigt gnällig katt. Han piper och jamar jämt, pratar man med honom så "svarar" han. Han är också väldigt nyfiken när vi sitter och äter och vill gärna hoppa upp på bordet och lukta och titta på vår mat. Men han är världens finaste katt och vi tycker så mycket om honom, vår Wille-kille.

Alla hjärtans dag

Jag fick just veta att dottern i USA fått sitt paket med födelsedagspresenterna i, men hon skulle inte öppna det förrän på söndag då hon fyller. Jag kan inte fatta att hon redan blir 22 år. Jag skickade ett Alla hjärtans dag-kort till henne i dag och K hade också skickat ett. Vi brukar inte fira med något speciellt den här dagen, men ett litet kort via mail kan man väl kosta på sig (eftersom det är gratis, hi, hi).

"I wish I could carry your smile in my heart
For times when my life seems so low"

Fy, fy

En sak har slagit mig, och ju mer jag tänker på det desto tydligare blir det. Ensamstående kvinnor, som är 40+ och inte har barn, är de mest egotrippade människor som finns.

Semestertjafs

Så har vi då på jobbet börjat diskutera den eviga frågan om när och hur vi ska ha semester i sommar. Vi har två semesterperioder och växlar mellan tidig och sen semester varannat år. Det är alltid någon som vill byta semesterveckor, en del vill ha fyra veckor först och en vecka senare, en del vill ha fem veckor i sträck och det blir alltid en massa tjafs hitan och ditan. I dag kom frågan upp om vi skulle vilja byta vecka när vi skiftar de två perioderna, men majoriteten ville ha det som vi har haft det de senaste åren. Jag tycker det är bra att jag kan ta fem veckor i sträck, jag tycker jag behöver det på sommaren för att känna att jag är ledig på riktigt. Jag hade tidig semester förra året och är helt inställd på sen semester i år, dvs vecka 29-33 och K har också paxat de veckorna på sitt jobb. Jag hoppas att det löser sig för de som vill byta veckor och att alla blir nöjda, det brukar faktiskt nästan alltid lösa sig i slutänden.

"Oh, it's what you do to me."

Jerry Springer

I kväll var det dags att titta på det sämsta och pinsammaste programmet igen. Mina problem är ju en fjärt i rymden om man jämför med de problem som de medverkande har i Jerry Springer. Jag kan inte förstå hur amerikaner kan vara så barnsliga och helknäppa, och hur kan det bara finnas så många helt otroligt vansinniga människor? Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det verkar fejkat på nåt sätt. Jag vill inte tro att världen består av så många dårar. Fast det sorgliga är att det gör den nog...

Mad World!

Äntligen ett vårtecken!

K hittade i gräsmattan på vår baksida några små snödroppar som blommade! Jag blev jätteglad, äntligen känns det som våren är på väg. Fast i morgon kan det ju vara en halv meter snö, men man får vara glad en liten stund i alla fall.

Annars har arbetet gått som på räls. Nej, jag bara skojar. Det har varit mycket att skriva och det är så jobbigt med kräksjukan som fortfarande inte är över på avdelningen. Jag vill inte gå in dit, utan måste ringa så att sköterskorna kommer ut med journaler och jag får passa på att skicka med papper när någon går in. När jag satt där och försökte bringa lite ordning i mina pappershögar lyssnade jag lite på P3 för arbetet går ju lite lättare då, men jag orkar bara inte höra på Deniz Merdol och hennes fjantprat. Hon svamlar och låter så tillgjord så det blir bara pinsamt. Tacka vet jag Christer och Morgan, de är helt underbara att lyssna på och man får skratta mer än en gång.

De, dem och dom

Vad jag inte kan förstå är att folk har så svårt för att skilja på de och dem. Om man nu inte vet om det ska vara de eller dem kan man väl skriva dom, som numera är vedertaget som vardaglig form (som jag i och för sig tycker är jäkligt fult). Det passar ju i alla fall in på både de och dem. Ibland kan man läsa att "dem ska gå hem nu" eller "dem sa att..." Jag kanske har fördomar, men jag tycker att det är framför allt den yngre generationen som använder dem i stället för de. Jag som är gammalmodig sekreterare skulle själv aldrig skriva dom, utan väljer att hålla mig till de och dem. Men man kan ju ändra sig. Jag vet väl hur det var när man skulle börja försvenska ord på latin och grekiska, det var svårt i början men man vänjer sig med det också. Nu skulle jag aldrig drömma om att skriva t ex artroskopi som vi gjorde förr.

"Jag ger dig inte min morgon och inte min dag du får nått så mycket bättre
du får hela jävla jag
Hela underbara och unika jag
inte något så fjuttigt som en morgon och en dag" (Lasse Lindh)

25 år går fort

Stod i duschen och tänkte på vad jag gjorde för 25 år sedan. Jag väntade då vårt första barn och det var bara några dagar kvar tills han skulle födas. För det blev en son och på lördag fyller han 25 år. Jag var inte ens 25 år när han föddes men nästan, sånär som på 3 månader. Vart har de här 25 åren tagit vägen? Jag känner mig ungefär lika gammal som då, har inte förändrats så mycket till sinnet i alla fall känns det som. Det är väl bara när jag tittar i spegeln som jag inser att jag inte ser ut som 25 längre. Jag önskar bara att jag njutit lite mera av livet under de här 25 åren, att inte allt snurrat på som ett ekorrhjul med jobb, hem och barn. Jag börjar mer och mer inse nu att vi bara har ett liv, att livet är nu och att det aldrig går i repris. Det är väl den förbannade 50-årskrisen som har återuppstått.

Skofynd

I dag har jag fyndat. Jag har köpt ett par skor på Din Sko för 50 kr. Alltså en halv hundralapp. Vad får man annars för 50 kr? Inte ens en pizza, om man nu skulle vara sugen på det. I dag fick vi också ett städryck, verkligen välbehövligt. Ja, jag städade "bara" toaletterna, men K dammsög överallt (nästan). Han missade lite i hallen och i tvättstugan, men så nogräknad får man väl inte vara. Det är i alla fall renare än det var innan. Jag håller också på att tvätta den gröna klädseln till soffan, eftersom vi köpte en beige i går och satte på. Så nu har vi två att byta med och det kan ju vara bra eftersom K tillbringar många kvällar, och ibland nätter, på soffan. Dessutom ligger ju katten där och ibland är han inte så ren när han kommer in efter att ha varit ute en sväng och bl a grävt i potatislandet.

Fri tandvård

I dag ringde dotter Jo från USA och vi pratade en stund om allt möjligt. Bl a berättade hon att hon varit hos B:s pappa, som är tandläkare, och fått sina tänder kollade. Det är ju bra att ha såna kontakter där borta, när allt som har med sjukvård och tandvård att göra är så dyrt. Vad jag förstår behövde hon inte betala alls för undersökning och tandblekning, som annars skulle kosta över 300 dollar (om jag minns rätt).

Ågatan 3

I kväll gjorde vi slag i saken och gick på restaurang. Vi fick pengar i julklapp av våra barn och de skulle spenderas på just denna restaurang, inget annat. Vi började med varsitt glas vitt mousserande vin och en underbar fisk- och skaldjurssoppa med bröd till. Sedan åt vi helstekt gödkalvrygg i persiljecrust, friterad kalvbräss, glacerad persiljerot samt puré på persiljerot och sky på rostad malt. Till det delade vi på en flaska rött vin, Thomas Hyland, Shiraz, från Australien. Det var hur gott som helst och vi blev mättare än mättast. Det är ju tur att även vi gamlingar får gå ut och roa oss ibland, vi som annars spenderar lördagkvällarna med att sova framför tv:n.

TV-program som ger mig rysningar

Då menar jag inte rysningar av vällust, utan av obehag.
1. Let's dance
2. Melodifestivalen

Sitter du själv eller ensam?

Jag tycker att jag har koll på de mesta i svenska språket. Eftersom jag jobbar hela dagarna med att skriva ut vad andra säger så har jag ju fått en viss rutin att rätta så ordföljden blir rätt osv. Jag är nog något av en språkpolis och blir bara så trött när någon stavar fel på någon reklamskylt eller i någon affär, om de t ex stavar majonnäs med ett n osv. Något som jag uppenbarligen har svårt med är skillnaden mellan orden själv och ensam. Jag säger jämt att jag var själv hemma, när jag i stället ska säga att jag var ensam hemma. Det är en viss skillnad och det får jag höra från min yngsta dotter! Hon rättar mig alltid när jag säger själv i stället för ensam, men jag kan aldrig lära mig att säga rätt. Sorry stumpan, det är svårt att lära gamla hundar att sitta...

Matlagning

"Det finns faktiskt värre saker i livet än en hummer som går bort." Så sa Per Morberg i sitt tv-program när han skulle koka hummer. Den var visst dyr, 400 kr styck. När vi ska äta hummer köper vi djupfryst som redan är kokt, men vi brukar också gratinera i ugnen som han gjorde. Jag tycker om att se "Vad blir det för mat?", jag tycker att Per M är underhållande och har humor, han lagar mat med glimten i ögat. Han är ju utbildad kock så han är inte helt borta i köket.

Det har varit en lång dag, jag har huvudvärk, och nu ska jag ta en lång dusch och sedan gå och lägga mig. I morgon är det fredag, veckans bästa dag, i alla fall när man slutat jobbet.

Beviljad ledighet

Jag har fått klartecken på jobbet att jag kan vara ledig vecka 21 när vi har tänkt att åka bort (över den förhatliga 50-årsdagen) och på studentdagen 5 juni. Vi får väl hoppas att vi kommer till skott snart och kan boka någon trevlig liten tripp. Det skulle inte vara helt fel att åka till Rom i maj, men vi får väl sikta in oss på en Ålandskryssning, det passar väl vår ekonomi lite bättre, det brukar ju kosta typ ingenting. Någonstans vill jag åka i alla fall, jag vill inte vara hemma när jag fyller, jag är inte en sån människa som älskar att ställa till med partaj och vill absolut inte vara huvudpersonen. Däremot tycker jag det ska bli roligt att ha lite festligheter här hemma när Je tar studenten, det är en helt annan sak, då är ju hon huvudpersonen. Hoppas bara att Jo och B kan komma då, det skulle betyda så himla mycket för lillasyster och för oss alla. I morgon ska vi ut och köpa födelsedagspresenter till 22-åringen i USA och i helgen ska vi köpa något till 25-åringen i E-tuna. De fyller ju nästa helg båda två och vi måste skicka paketet som ska över Atlanten i morgon så det hinner fram i tid.

I'm stuck on you.

Knepigt program

Je och jag tittade på Jerry Springer på tv 400. Det är väl något av det mest enerverande program som sänds. Bara en massa konstigt folk som slåss, skriker och skäller på varandra. Det handlar om allt möjligt obehagligt som folk har för sig och avslöjar för sin partner i programmet, de har varit otrogna, är sexgalningar, gravida prostituerade, transsexuella osv. Det måste vara skådespelare som är med, det kan bara inte finnas så många knäppskallar, den ena är ju värre än den andra. Om det inte är skådespelare tycker jag det är sorgligt att det finns så många idioter.

I spy with my little eye...

...something that is red. Det är en röd skylt på dörren till avdelningen där det står att vinterkräksjukan härjar. Den har nu nått min kollega KF (som inte betyder kattfan), eller så har hon fått någon annan sorts kräksjuka. I alla fall så känns det som om allt är smittfarligt hos oss nu, man är inte säker någonstans. Törs man äta osten, har den stått framme och fått baselusker på sig, eller virus, eller något som smittar? Jag känner mig som pestsmittad och törs knappt gå och äta lunch som vanligt, alla tror att de ska bli smittade av mig fast jag inte är sjuk.

Sjukt igen

I morse när jag kom till jobbet möttes jag av stängda dörrar till avdelningen. Ånej, inte nu igen! Den jävla vinterkräksjukan har slagit till ännu en gång. Sjuka patienter, men inte personal i alla fall. Det blir till att hålla andan när man springer in och man får tvätta och sprita händerna hela tiden. Den här gången kan jag väl inte klara mig? Man får försöka hålla sig på rummet och inte utsätta sig för smitta i onödan. Jag satt och sorterade journaler och lyssnade på webbradio så tiden gick rätt så fort ändå.

Hemma är det också sjukt. Je har ont i halsen och jag var inne på apoteket och köpte nässpray och Alvedon, nej Reliv heter det, det är billigare. Same shit - different name. Jag köpte Kan Jang i går till Je och har själv tagit mig en slurk för det börjar klia i näsan lite. Jag har inte varit förkyld på jättelänge, så det känns liksom som min tur snart, eller otur.

Willekillen

I morse kom Wille redan runt fem och pep. Jag försökte ignorera honom, men då petade han mig på näsan med tassen för att se att jag inte var död. Jag pallrade mig upp och gav honom mat (som han knappt ens luktade på) och gick och la mig igen. Jag hann nog somna om för rätt som det var hörde jag katten igen, han satt verkligen och pep rakt i örat. Jag tänkte att han ville gå ut så jag öppnade dörren, men då ville han inte gå ut, utan satt och vädrade bara. Det var rätt mycket snö, så jag förstår om han tvekade. Jag puttade lite på hans bak och då gick han försiktigt ut i den allt mer smältande snön. Eftersom klockan bara var sex försökte jag somna om, jag var ju jättetrött, och jag lyckades efter en stund. Med ett ryck vaknade jag sedan vid sju och tyckte att jag hörde Wille jama utanför. Jag gick ned och han var då på framsidan och ville in. Hela dagen har han varit ovanligt kelig och har egentligen inte alls velat gå ut mer i dag. Snön håller på och smälter och Wille är ju livrädd för vatten. Nu ligger han i soffan och sover och har det bra.

Nu ska jag gå och titta på Per Morberg i "Vad blir det för mat?" och äcklas lite över hur han hanterar maten och stryker med feta fingrar i sitt hår.

Varning för halka???

Tänk att man måste gå ut med halkvarningar när det snöat hela dagen!!!
Men är det halt? Det hade jag ingen aaaaning om...

Video och Wille

Jag skulle inte sagt något om att det inte är snö i sikte. Nu har det snöat, säkert 1 dm. Je och jag var ute i snöstormen och filmade till hennes projektarbete och jag höll på att frysa fingrarna av mig. I och för sig hade snöandet nästan upphört när vi filmade, men det blåste småjävlar. Det blev i alla fall bra film tror jag.

Wille har varit ute och lekt i snön, han såg ut som en känguru när han skuttade runt. Han både tycker om snön och tycker att den är läskig, han tvekar när han ska gå ut och skakar tassarna när han blir blöt. Han syns ju inte så bra heller när det är snö på marken eftersom han är vit.

I morse höll jag på att få spader på Wille. Han kom redan vid halv sex och satte sig och pep på mitt sängbord. Det var bara att gå upp och ge honom mat, annars skulle han inte sluta pipa. Ja han piper, han jamar inte. Sedan gick jag och la mig igen och höll precis på att somna när Wille kom tillbaka upp och satt och pep i örat på mig. Så det var bara att gå upp igen, eller ner till bottenvåningen, och släppa ut honom. Då kunde jag äntligen få sova igen. Sedan blev han insläppt av K och då somnade han förstås i soffan och sov jättelänge. Vår katt har fått vanor och han skiter väl i om det är helg eller vardag, han ska ha mat före klockan sex på morgonen, så det är väl bara att pallra sig upp i morgon bitti också även om det är söndag.

Loop i huvudet

Jag har en låt i mitt huvud som bara snurrar runt, runt. Det är omöjligt att få den ur huvudet. Je har skrivit den och den skulle säkert bli en riktig schlager. Jag är inte ens säker på texten, men jag sjunger den på mitt eget sätt i alla fall.

"Och när du ler så jag inte låta bli att titta,
och när du ser på mig så blir jag svag."

Eller ja, nåt sånt. Den är i alla fall skitbra, rolig och med ett ganska oväntat slut.

Februari kommer näst

Ja, så har hela januari gått utan att det har hänt särdeles mycket att skryta med. I dag har februari månad startat med regn och slask. Ingen snö i sikte, tack och lov.

Men jag undrar över en sak. Varför antas läkarna ha alldeles för mycket att göra när de inte hinner med sitt jobb, och vi sekreterare är lata för att vi inte hinner med vårt? Vi blir ifrågasatta och man undrar vad vi gör, när vi inte hinner skriva allt. Ingen skulle väl komma på tanken att fråga en läkare vad han gör, när han inte hinner med sitt jobb. Alla tar för givet att han (för de flesta är män) bara har för mycket att göra. Medan vi förväntas hinna med allt, hur mycket jobb man än lastar på oss. Som om vi inte redan skriver och jobbar som skållade råttor...
Livet är orättvist.