Att få missfall gör ont. Det spelar ingen roll att det är före vecka 12, man har ju ändå ställt in sig på att vara gravid och fantiserar om när barnet kommer och ett missfall känns som ett misslyckande. Jag minns att jag blev tillsagd att gå vidare, att missfall är så vanligt och att det är inget att sörja för, att försöka igen. Men sorgen kommer vilket man vill eller inte, det är mycket känslor och hormoner i gungning. Och det är väl klart att man måste får sörja, det är ju ändå ett liv som slocknat. Och missfall har absolut inget med personlighet och inställning att göra.
Sedan att det aborteras helt friska foster för att ultraljudet visar fel är ju en helt annan historia.
Läs även andra bloggares åsikter om missfall, abort, gravididet, glädje, sorg, ultraljud, tystnad
Inlägg
2 kommentarer:
Jag håller med.
Fick ma i v 14. Idag skulle min bebis födas. Här är en väldigt vacker video jag tycker alla borde se. Kanske skapar den förståelse för vad man faktiskt går igenom när man förlorar sitt barn.
http://www.youtube.com/watch?v=-p3e8_XKoRo
Man blir mamma när man ser det där strecket på stickan. När man misstänker att man är gravid. Det finns ingen som kan ta ifrån dig det. De som säger att det är så vanligt och yadda yadda, de vet inte vad det innebär och hur man faktiskt mår när något sådant inträffar. Det spelar ingen roll i vilken vecka man var i.
Kramar
Skicka en kommentar