Något av det värsta jag kan tänka mig är att bli levande begravd. Eller instängd i ett pyttelitet utrymme, eller liggande i en kista med locket förspikat så man inte kan resa sig. När jag tänker på det får jag ångest. Ibland när jag ska somna på kvällen måste jag resa mig upp, för att det känns som jag inte kan få luft när jag tänker såna tankar.
Tänk att vara totalförlamad, att inte få fram ett ljud, men ändå vara helt medveten om vad som sker. Att inte kunna meddela sig. I hela 23 år dessutom. Att vilja skrika att man är vaken och inte medvetslös, men ingenting händer. Det är väl den allra värsta mardrömmen.
Läs även andra bloggares åsikter om Rom Houben, förlamning, medvetslös, medvetande, skrika, panik, ångest, mardröm
2 kommentarer:
Fy vad läskigt! :/ Får rysningar. /Anna S
Tack for intiresny Blog
Skicka en kommentar