Den gångna veckan har jag gått mycket efter jobbet. Ofrivilligt ibland, med alldeles för obekväma skor för ändamålet. Att gå är som en session hos en hjärnskrynklare. Jag hinner tänka på dagen som gått, planerar inför kommande dagar och rannsakar mig själv lite grann. Att promenera är helt enkelt en lisa för själen, och bra för mig som mestadels har ett stillasittande arbete och åker alldeles för mycket bil när jag ska ta mig nånstans. Att ha förmånen att gå längs ån är ju inte heller helt fel, men jag fryser lite när jag ser alla änder som sitter och trycker vid strandkanten. Det ser lite bistert ut för dem nu.
Här hittar du fler torsdagsreflektioner.
Läs även andra bloggares åsikter om torsdagsreflektion, foto, fotoutmaning, promenad, Svartån, psykoanalys, änder, kyla
Inlägg
3 kommentarer:
Uhj vid Svartån har jag traskat många ggr och löst eller åtminstone försökt att lösa livets gåtor.
Visst är det gott att promenera ibland -när det är fint väder, förstås. ;)
Att promenera är väldigt avkopplande. Jag brukar låta tankarna fara hejvilt.
Skicka en kommentar