Då har jag varit en tripp till Arlanda. Tyvärr fick jag ju inte flyga nånstans. På bussen från flygplatsen tillbaka till Bålsta satt jag som på nålar. Busschauffören körde i snigelfart. Han fattade ju inte att jag hade ett tåg att passa. Jag vågade inte titta på klockan förrän vi var framme och då kunde jag pusta ut. Jag skulle hinna med tåget. Hur kul hade det varit att bli kvar vid världens ände?
Förresten är det inte så livat att åka tåg när det är mörkt ute. Jag fick till på köpet åka baklänges och det är ungefär lika kul som att åka karusell.
Den största besvikelsen i dag, trots tåg- och bussfärd genom ett ogästvänligt, kallt och snöigt Uppland, var att jag inte fick någon bild på Johannes Brost i morse. Jag undrar vad han gjorde i Örebro på stationen strax före sju med en massa väskor. Han hade väl inte råd att flyga kanske.
Läs även andra bloggares åsikter om Arlanda, buss, tåg, Uppland, mörker, baklänges, Johannes Brost, Örebro
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar