Och där var Wille, och en annan grå och vit katt, som han har slagits med förut. De stod och ylade mot varandra, stirrade och sedan rök de ihop. Vita tussar yrde i luften och de tumlade runt på marken. Sen satt de bara och stirrade på varandra och till slut smög den andra katten försiktigt därifrån. Tills Wille fick ett tokryck och jagade den över ett staket.
Efter en stund kom Wille hem, men han var inte så pigg på att gå in. Han ville väl kolla så den andra katten inte kom tillbaka. Vi fick locka in slagskämpen med lite godis och snabbt som ögat stängde vi dörren. Lite tilltufsad var han, men han åt med god aptit och la sig och tvättade sig grundligt. Jag vet ju att katter slåss, att de bevakar sina revir, men ändå känns det lite i hjärtat när nån är dum mot min lille älskling.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar