Plingeling

Sköterskan på äldreboendet skulle leda den gamle mannen till rummet. Då hördes hissens pling. Den pensionerade boxaren vände sig om och knockade henne.

Egentligen är det tragiskt för sköterskan har inte återhämtat sig än, trots att det hela hände förra året. Men ändå skrattar jag så tårarna rinner. Jag ser precis framför mig hur den gamle f d boxaren börjar veva med armarna och hur sköterskan blir knockad när hissen plingar. Betingad reflex kallas det väl kanske?

Gamlingar är roliga ibland. Min gamle far hörde nästan aldrig när vi kom dit och plingade på dörrklockan. Vi försökte ringa på telefonen, men det hörde han inte heller. När vi bultade på dörren förstod han äntligen att vi stod utanför. Och dessutom kom hans granne också ut för att kolla vad som stod på.

Vi sa att vi skulle skaffa en annan dörrklocka, en med högre ljud som han skulle höra. En som plingar lite mer. Då gick pappa och stoppade i en kontakt till en dörrklocka med världens högsta volym. Den kan han bara inte missa. Han har alltså haft den hela tiden, utan att använda den.

"Men varför har du inte den dörrklockan i stället för den andra?"

"Nej, den låter så."

"Jamen, det är ju meningen att den ska låta. Eftersom du inte hör den andra så är väl den där bättre."

"Nja, jag vet inte, om det plingar på dörren så hoppar jag ju högt och ramlar ur sängen."


Ja. Jo. Tänkte inte på det.


Läs även andra bloggares åsikter om boxare, knock, pling, hiss, sköterska, klocka, pappa, dörrklocka, hörselskadad, ljudnivå