tisdag 1 december 2009

Ett sista farväl



I dag var det dags för urnsättning. Vi samlades i kyrkan och där stod urnan nedanför altaret med ett tänt ljus bredvid. Under klockringning gick pappa och min bror till min äldsta systers grav där urnan skulle placeras. Det var otroligt hemskt att tänka på att askan i urnan var det som var kvar av min älskade mamma, och nu skulle urnan sänkas ner i jorden. Allt kändes så overkligt. Vi grät alla en skvätt, lade på den fina gravdekorationen som vi egenhändigt fick göra eftersom vi inte kunde få tag i någon krans. Vi tände en gravlykta och grät lite till. Det känns ändå ganska bra att mor och dotter fått återförenas igen efter nästan 16 år. De stod mycket nära varandra, och jag vet att mamma aldrig kom över min systers död. Det känns som om de har mycket att prata med varandra om där nere och tror att mamma skulle vara nöjd med vårt val av gravplats.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

4 kommentarer:

Le Loup sa...

Det finns egentligen inga ord som tröstar, men, sköt om dig.

Pialotta sa...

Säkert är det så att din mamma o dotter möts igen:-) Visst är det jobbigt med sista farväl, men det hör till livet det oxså.. min pappa tog jag förväl av för några år sedan.. Nu är det min mamma som jag stöttar till tusen och gjort ända sedan pappa for till sitt Lyckoland.
Idag är det dags för min mamma att flytta in till ett äldreboende här i staden.. så glad att det blev just i Centrum här, då jag kan hälsa på lika ofta som förut och att hon får den omvårdnad som hon så väl behöver nu.. ett riktigt gott omdöme har Amaliahemmet så vi får bara hoppas.. Jag finns alltid vid sidan om och håller ögonen öppna :-) Hemtjänsten omorganiserar här nu.. stora projekt som både de gamla och personalen ratar.. alldeles för mycket nytt folk som kommer.. helt förkastligt som det är nu.. skönt med en flytt för min mamma..
Nu återstår en massa några timmar framåt .. visst är det så mycket att tänka på.
Ha de gott o va rädd om dig:-))
Kramar

Karolin sa...

Det är svårt att säga farväl...Att tro att man får komma till dem som gått före ger tröst. Ingen mor ska få begrava sitt barn, liten som stor och om din mor är som jag, då har hon längtat efter att få hålla sitt barn i sina armar igen. Kram

Karin Berg sa...

det låter som det var fint iallafall. Ett avslut är bra. Jag miste en nära vän förra veckan. Känns hemskt. Det är så det är, tyvärr.

Hoppas att du mår bra. Och det låter som om ni har gjort det fint för er mamma som nu får träffa er syster. ta hand om dig.