I det här landet, USA, finns det många med BMI över 30. Enligt den skalan är det alltså överviktiga. Och det finns ju många tjockisar här, men nu kritiseras BMI-metoden eftersom det inte anses ha ett dugg med hälsa att göra, utan är ett sätt för läkemedelsföretagen att sälja mer viktreduceringspreparat. Jag tror det är sant. Enligt BMI-skalan är ju de flesta överviktiga, men de som tränar och äter bra mat, men har ett högt BMI för att den har muskler räknas ju enligt BMI också som överviktiga.
1998 beslöt det amerikanska National Institutes of Health, NIH, att sänka gränsen för normalvikt i BMI-skalan från 27,8 för män och 27,3 för kvinnor till 25 rakt över. Och vips blev 30 miljoner amerikaner överviktiga. Och tänk hur många miljarder dessa lägger på bantning. BMI-skalan ska inte användas på barn, ändå har tolv stater i USA infört BMI-registrering av eleverna. Jättedåligt.
Ett mått på fetma som fungerar är däremot att mäta midjemåttet. När byxorna är för små i midjan är det dags att tänka på vikten. Om man inte har tajts med gummiband i midjan förstås. Då lär man inte märka att midjemåttet blir större och större. Inte förrän gummibandet går av.
En som hade tur att hon inte är underviktig och som ett benrangel är Alexandra Pascalidou som skadade höften under dansträning. Nu tar hon smärtstillande mot inre blödningar. Det låter ju väldigt allvarligt, men jag skulle tro att det är ett simpelt blåmärke hon fått. Det är klart att det gör ont, men det går ju över. Om hon varit underviktig med skört skelett kanske hon skulle ha brutit höften, och det är betydligt allvarligare. Runt höften sitter ju mycket fett och är man normalviktig så skyddar fettet mot allvarligare skador vi ett fall.
Läs även andra bloggares åsikter om BMI, övervikt, bantning, läkemedelsindustrin, viktminskningsprodukter, fetma, barn, midjemått, gummiband, blåmärke, Alexandra Pascalidou, dansträning, höftfraktur
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar