Barndiskriminering på flyget

Nästa vecka ska vi ut och flyga. Vi ska sitta 7-8 timmar på ett trångt flygplan, tillsammans med ett par, tre hundra andra människor. Alltid är det nån eller några man stör sig på när man blir hopföst med en massa främlingar. Men det rör sig ju om några timmar av ens liv, och det går ju faktiskt att plugga in musik i öronen och blunda. Jag skulle aldrig ens komma på att klaga på nån högljudd, lätt salongsberusad medresenär eller nån skrikande unge som föräldrarna inte bryr sig om. Jag bryr mig inte heller om dem, utan låtsas som det regnar. Jag behöver ju faktiskt aldrig träffa dem igen, om de inte bokat samma flyg hem förstås. Och det är ju inte barnens fel att de skriker, för de tycker förstås inte heller om att bli hopfösta med en massa alkoholstinkande gubbar och parfymerade kärringar som tittar snett på dem. Jag kan stå ut med en skrikande unge om föräldrarna gör allt för att försöka underlätta för dem. Problemet är att många föräldrar inte bryr sig och låter barnen göra som de vill, och det kan reta mig till vansinne. Men som sagt, det finns ju värre saker i världen att uppröras över.

Läs även andra bloggares åsikter om flyg, barn, barnfritt, trångt, tråkigt, flygning, skrik, underhållning, diskriminering