Jag förstår inte hur en del är. Om de får ont någonstans förstår de inte att de kanske har ansträngt sig lite för mycket. Om nån springer på asfalt 5-6 mil i veckan är det väl inte så konstigt om den personen får ont i knäna, eller hälarna, eller så. Det är väl kroppens naturliga sätt att säga att det blivit för mycket och en signal att man behöver ta det lite lugnare.
Om jag har ont försöker jag undvika sånt som jag får ont av. Oftast går det över av sig själv. Det är liksom en naturlig väg att gå. Får man ont så drar man ner på ansträngningen.
Att Amie som bara är 16 år måste operera sina händer för att hon fått karpaltunnelsyndrom för att hon skickat för många sms låter ju helt galet. Sms:a är ju inget man måste göra, det är väl bara att sluta, helt enkelt. Hon hoppas nu få byta ut mobilen mot en Iphone med en touchscreen som kan göra det lättare för henne. Att sms:a förmodar jag. Hennes mamma kunde inte ta telefonen från henne eftersom den var hela hennes sociala liv. Hellre ska hon alltså låta henne genomgå operationer med allt vad det innebär.
Läs även andra bloggares åsikter om sms, mobiltelefon, ansträngning, karpaltunnelsyndrom, operation, ungdomar
Inlägg
1 kommentar:
samhället är på väg mot en utveckling som gör att ingen törs vara ensam eller umgås med sig sjäv eller ännu värre. Ha tråkigt! Det ska hända något hela tiden, jag blir trött bara jag tänker på det.
Skicka en kommentar