Tisdag - trist dag, men bakdag i dag

Tisdag är den värsta dagen på hela veckan, jag har nog skrivit om det förut, det låter bekant. Tisdagar är liksom så intetsägande. Det händer inget speciellt, det är fortfarande så långt kvar till fredag. Måndag är ju också trist, men det är ändå så nära helgen och det gör att den i alla fall går an. Onsdag däremot känns liksom bättre, lite mitt i veckan så där. Torsdag är också en halvdan dag, man väntar bara på fredag. Fredag kväll och lördag är bäst, man vet att man är ledig ett par dagar. Söndag är både bra och dålig. Bra för att man är ledig, men dålig för man vet att måndag morgon kommer snart.

Från det ena till det andra. Jag har en dotter där nere i köket som bakar cupcakes just nu. Det är tur att det är någon i den här familjen som gillar att baka, själv är jag inte så förtjust i det. En gång skulle jag vara duktig och baka äppelkaka att ta med till sonens föräldramöte och då var jag så ursinnig att jag höll på att kasta ut kakan genom fönstret utan att öppna det först. Sonen och maken påminner mig ibland om hur vansinnigt arg jag var den gången. Kakan jäste över i hela ugnen och jag kunde inte förstå vad jag hade gjort för fel, jag följde ju receptet, som för övrigt stod i NA, till punkt och pricka. Jag glömmer aldrig min lycka när jag läste i tidningen att det hade stått fel i receptet och de bad så mycket om ursäkt. Det kändes skönt att det inte var mitt fel att baket misslyckades.

"Du kan misslyckas många gånger men är inte misslyckad förrän du börjar skylla på andra." (Olaus Petri)