Ett gott skratt förlänger livet

I dag har det varit en riktig skrattdag. En kollega skrattade så tårarna rann när hon berättade en historia om Sigvard Marjasin. Den handlade om ett barn som sett honom och tyckt att han såg ut som en liten gullig dvärg. Historien är sann så det gjorde det hela ännu roligare.

Jag fick ett skrattanfall när jag lyssnade på radion, på jobbet. Nu kommer jag inte ihåg vad det var jag skrattade åt eller ens om det var särskilt roligt, men jag kunde bara inte sluta skratta. Jag försökte sluta och vara allvarlig, men det gjorde att jag bara skrattade ännu mera och tårarna bara rann. Det är skönt att skratta, det känns som om det behövs mitt i allt elände och efteråt känns det som många spänningar släppt.

Dotterns kompis S skrattade hela tiden när hon skulle berätta för oss vad hon var med om på torsdagskvällen när hon åkte hem med bussen. En kille tyckte att hon såg vilsen ut och frågade om hon var ensam i sin själ. Hon förstod inte frågan och killen såg ut att skämmas lite för att han frågat. Ingen bra raggningsreplik tyckte S, men killen trodde att hon behövde prata med någon som var lika ensam i sin själ. Jag tycker att det var ganska gulligt att fråga och S erkände att hon tänkt mycket på killen efteråt, och det kanske var hans mening. S skrattade i alla fall bara åt det hela och hon skrattade som sagt lika mycket när hon skulle berätta det för oss.

"Yeah, you've got that something,
I think you'll understand.
When I'll say that something
I want to hold your hand,
I want to hold your hand,
I want to hold your hand." (Beatles)