Det är inte lätt att bli gammal

I går var mina gamla föräldrar på besök hos oss. Det var ett tag sedan de var hemma hos oss, jag tror att det var i julas. De kom i sin ålderstigna Saab. Mamma hade som vanligt svårt att gå uppför vår trappa, som egentligen inte är någon trappa utan bara två upphöjningar på 5 cm vardera. Hon for fram med sin rollator som en furie. Det gick inte att komma över tröskeln vid första försöket så då tog hon extra sats. Det är nog en del skrapmärken från rollatorn på vår ytterdörr efter det. Väl inne fastnade hon mellan en stol och pelaren på väg till vardagsrummet. Till slut sjönk hon ner i en fåtölj och började ropa på Wille. Han var väl livrädd efter hennes tornadoframfart och hade sprungit och gömt sig. Sent omsider tordes han komma fram och hälsa i alla fall. Eftersom pappa hade kaffebröd med sig så satte vi förstås på kaffe och fikade. Som vanligt frågade mamma om Je hade svart nagellack. Det frågar hon varje gång precis som det vore något väldigt ovanligt, men Je har haft svarta naglar de senaste åren faktiskt. Vi drack vårt kaffe och pratade om allt möjligt. Ja, vi försökte prata i alla fall. För det första hörde pappa nästan ingenting så det var lite jobbigt att säga allting flera gånger. Det blev liksom inget riktigt samtal. Mamma pratade bara om sin katt som de lämnat kvar hemma, och hur synd det var om honom. Pappa sade att mamma tror att det är en levande katt, men det är ju bara en vit gosekatt som hon fick av M förra året när hon fyllde (eller om det var för två år sedan). Hon är jättekär i den katten och behandlar honom som en levande katt ungefär. Mamma pratade också om att hon varit vid kyrkan och det var så mycket folk där, men i själva verket hade de varit vid fågelsjön och där var det mycket svanar. Ja, det var inte lätt att prata om något vettigt när den ene inte hörde och den andra inte fick något vettigt sagt, utan pratade om sitt eget hela tiden. Det blev ju ingen riktig konversation i alla fall. När kaffet var urdrucket och bullarna uppätna så tyckte mamma att det var dags att åka hem och efter diverse turer till toan så kunde vi sätta dem i bilen och de for hem. Pust, det är jobbigt att ha gamla föräldrar på besök, men det är ju trevligt så länge de orkar komma till oss. På torsdag fyller mamma 85 år och då ska vi åka dit och äta smörgåstårta efter jobbet.

Mamma har lite svårt att hitta orden efter sin stroke. Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. En gång berättade hon för mig i telefon att de varit ute och åkt och det kom en hjälte och sprang över vägen. Jag såg då framför mig hur Stålmannen kom springade över vägen i sin dräkt. Men det var ju en älg. Hjälte - älg, ganska lika ord egentligen.

En annan gång berättade hon för mig att de varit på M-berg och köpt en ny advokat. Advokat??? Det visade sig efter mycket frågande hit och dit om vad hon skulle ha advokaten till, att det var en ny kaffebryggare de köpt. Det är så inte lätt att förstå alla gånger vad hon menar, man får ha lite fantasi om man ska prata med min mamma.