Julen för mig är så mycket förknippad med traditioner. Vi brukar alltid ta in julgranen och klä den dagen före julafton. För så har det alltid varit. När jag var liten var detta heligt. Ingen gran förrän dagen före dopparedagen, och när vi fick barn fortsatte vi den traditionen. Vi satte på julmusik, sjöng i högan sky och alla hjälptes åt att klä granen. Utom K när jag jobbade, vilket ibland hände eftersom han jobbade skift.
Numera är ju barnen stora, men vi brukar hålla på traditionerna ändå. Men i år klädde vi granen hela fem dagar före julafton. Eftersom arbetssituationen är som den är i familjen i år ansåg vi att detta var mest praktiskt. Egentligen har jag inget problem med det. Fast visst känns det konstigt. Det är i så fall K som opponerar sig. Men det är nog bara för att han inte får göra i ordning julskinkan. Den kan vi inte göra klar förrän tidigast ett par dagar före julafton. För då blir den uppäten innan jul och så får fixa en ny dagen före julafton i alla fall.
Det är konstigt med granar. Vår gran har kanske olika form, höjd och bredd varje år. Men när vi har klätt den ser den likadan ut i alla fall. Ett mysterium. Men det är kanske för att vi har samma saker i granen varje år. En kompott av gamla kulor från 1970-talet, blandat med nya kulor från Ikea, tomtar och annat fint som barnen har gjort på dagis, lekis och i skolan. En salig blandning som bara är vår. Inga dyrbarheter, men så kära för oss ändå, för de betyder ändå så mycket jul.
Läs även andra bloggares åsikter om Emirates Palace, Abu Dhabi, guld, rubin, diamant, julgran, gran, tradition, julskinka, dekoration, juvelerare,
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar