Min pappa går det ingen nöd på i alla fall. Men i dag blev det panik ett tag. Och då menar jag panik panik. Ingen öppnade dörren när vi ringde på, han svarade inte i telefonen. Vart sjutton tar en 94-årig gubbe vägen om han går ut i den sibiriska vintern? Vi kollade affären i centrum, men icke sa Nicke. Vi ringde runt till min bror och syster och frågade om de hört om han hade nåt på gång. Vi skyndade oss hem och letade på en nyckel till hans lägenhet. Jag såg värsta scenariot framför mig. Att han skulle ligga på badrumsgolvet med bruten höft, eller helt enkelt somnat i sängen och aldrig vaknat igen. 94 år är ju faktiskt en sån ålder när man kan dö knall och fall utan att det är så konstigt.
I alla fall hann vi aldrig prova om vi fått rätt nyckel med oss, för vem ser vi som är ute och går med sin rollator om inte lille pappsen. Han har visserligen bara varit och handlat, men dessutom varit nere i garaget och tittat till sin älskade bil, som han är på väg att ge bort till bättre behövande. Han är helt omedveten om vilken uppståndelse han orsakat och går med på att följa med hem till oss och äta smörgåstårta. Slutet gott, allting gott.
Läs även andra bloggares åsikter om pensionärer, pension, skatt, sänkning, regeringen, fattig, vinter, kallt, gamling, pappa, försvinnande, smörgåstårta
1 kommentar:
Usch... Så där har min vilde far också gjort. Smällkallt och inget svar i telefon... Givetvis hade han gett sig ut med rullatorn och tittat på vintern....
Skicka en kommentar