Barnmorska är drömyrket

I dag ringde telefonen på jobbet och jag svarade som vanligt med var jag jobbar och mitt namn. Det blev alldeles tyst i luren. Sen sa en kvinna lite ursäktande att hon måste ha ringt fel. Hon ville tala med en barnmorska. För ett ögonblick, en millisekund, tänkte jag spela med och låtsas att jag var barnmorska.

Men förnuftet segrade, jag sa att jag faktiskt inte är barnmorska och hon hade nog slagit fel nummer. Nä, hon hade nog tyckt att det var konstigt om det fanns barnmorskor på ortopeden, och så elak kan jag inte vara. Inte mot en patient i alla fall.

Förresten ringer många till mig när de ska till fertilitetsenheten också. Vi har visst snarlika nummer. Patienterna hinner nästan dra hela sin historia innan jag får en syl i vädret och säger att de kommit till ortopeden.

De värsta att ha i telefonen är de som inställsamt säger mitt förnamn hela tiden. Bara för att jag svarar med mitt namn betyder det inte att vi är bästa kompisar eller nåt. Jag hatar verkligen det, för det känns som de kommer innanför min yrkesrollsbubbla.

Läs även andra bloggares åsikter om telefon, jobb, felringning, barnmorska, ortopeden, sjukhus, fertilitetsenheten, förnamn, kompis, yrkesroll