lördag 17 april 2010

Om permissioner och sånt

Efter cirka 1½ år i fängelse har Anders Eklund fått tillstånd till en bevakad lufthålspermission. Den dömde dubbelmördaren har fått permission för att köpa solglasögon, en bok och besöka en lunchrestaurang. Att han tydligen haft flera lufthålspermissioner tidigare, där han skött sig exemplariskt, verkar ha bidragit till att han nu tillåts en stund i frihet, dock under bevakning av uniformerad personal, gudbevars.


Det märkliga med kriminalvården, och psykvården också i vissa hänseenden förresten, är att alla som jobbar och beslutar om de intagna verkar så oerhört blåögda. De verkar tycka så synd om fångar och psykiskt sjuka våldsmän, och tycker ju att de borde behandlas som alla andra människor. Vilket väl är sant. Men även om de har skött sig exemplariskt innanför murarna skulle jag inte kunna lita för fem öre på en som med berått mod har haft ihjäl andra människor. Och det är ju ofta interner, som fått permission för att de varit så ordningssamma och samarbetsvilliga rymt så fort de fått 10 minuter i frihet, och på kuppen slagit ihjäl nån oskyldig stackare. Jag förstår att det inte är trevligt att sitta inlåst, men jag tror ju tyvärr inte att en människa blir mindre farlig eller helt normal i huvudet, bara sådär, bara för att de sitter inlåsta ett par år. Det finns ju faktiskt en anledning till att de sitter där de sitter och inte är ute i samhället. Och kriminalvården fattar ingenting, "han var ju så snäll och rar när han var här". Men snälla och rara människor brukar inte hamna i fängelse.

Och jag tillhör dem som tycker mer synd om de oskyldiga offren och deras anhöriga än vad jag tycker om dem.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer: