Ännu en måndag morgon

Jag har sovit skitdåligt i natt. Någonting olustigt har malt och malt i huvudet hela natten. Först trodde jag att det var för att jag ska till tandläkaren i dag. Det brukar faktiskt vara det obehagligaste jag vet. Men så kom jag på att nästan hade glömt att jag skulle dit faktiskt. Är inte det minsta nervös för det besöket. Oron beror på något annat. Något värre, något större. Känns som en klump i magen eller något som tynger axlarna extra mycket.

Det måste vara valresultatet. Att jag blir så jäkla besviken. Jag trodde faktiskt att många fler skulle ta sitt förnuft till fånga och rösta för solidaritet, för en större värme i samhället, för att vi ska ta hand om de svaga och hjälpa varandra och dem som är mindre bemedlade. I stället är det som om själva djävulen har gripit tag i folk. Naturligtvis tycker många att ekomomin är viktigast för den enskilde. I alla fall för dem som redan har pengar. Mycket ska ha mer. Girighet. Vi mot dem. Endast de starkaste ska överleva.

Jag borde ha förstått det. Men ändå gör det ont i hjärtat att människor är så lättlurade. "Jamen, här får du 100 kronor mer i månaden i lägre skatt, det är väl bra?" Vad folk verkar glömma är att de får betala mångdubbelt när de blir arbetslösa, sjuka, gamla och urförsäkrade. Då är de inte värda ett ruttet lingon.

Det som är bra är i alla fall att även Fredde känner sig hotad av SD. Så till den milda grad att han försöker vinna över MP till sitt läger. Och ännu bättre är att MP säger blankt nej.

Läs även andra bloggares åsikter om val, oro, politik, M, SD, M, regering, högerregering, utförsäkrad, kallt, hårt, samarbete, vågmästare