Nostalgitripp

Jag vet inte varför jag kom att tänka på den gamla Peugeot som pappa hade när jag var liten. Om det är för att han är den äldsta gästen som kommer på bröllopet med sina 95 år, eller om det är för att brudklänningen är köpt i Degerfors. Jag har en minnesbild hur jag satt i baksätet i den grå bilen, på det utfällbara armstödet för att kunna se bättre. Det var mitt i smällkalla vintern och pappa ville prova den nya bilen, som var en bättre begagnad. Men han fick inte värmen att fungera ordentligt, utan det var nästan lika många minusgrader i bilen som utanför. I alla fall tog vi oss till Degerfors och där stannade vi och fikade. På den tiden var konditoribesök något som mina föräldrar aldrig unnade sig, och jag minns än i dag hur gott den varma chokladen smakade, hur otroligt mysigt jag tyckte det var att sitta på kondis.

Efter några år tyckte pappa att vi behövde en större och nyare bil, så den grå Peugeoten byttes till en benvit Opel Rekord. Jag minns att jag tyckte den hade så stora fönterrutor. Den var också rymligare och där minns jag att jag låg i baksätet en gång på semestern när jag var lite krasslig. Opeln hade vi kvar tills jag var i 16-årsåldern, då pappa bytte till en Saab V4, en röd. Jag tyckte den såg så modern ut, till skillnad mot den gamla Opeln. Saaben övningskörde jag i, men jag blev aldrig riktig klok på rattväxeln och att det fanns frihjul, så ibland gick det lite fort i kurvorna.

Sedan årsskiftet har pappa ingen bil kvar längre. Den sista bilen han ägde var också en Saab, fast en 900 sedan i någon obestämbar brunröd färg. Han körde några gånger om året den sista tiden, eftersom mamma tyckte det var så roligt att komma ut i skogen ibland. Hon tyckte för övrigt att han var jätteduktig att köra fast han var över 90 år. Och jag vet att pappa pratade om att byta till en ny bil, nu när han äntligen hade råd.

I höstas, efter mammas död, tyckte pappa att det inte var någon idé att ha kvar bilen, men jag vet att det smärtade honom djupt att behöva göra sig av med den. Ett par gånger i veckan var han nere i garaget och tittade till sin ögonsten, putsade och polerade. Provstartade för att se att batteriet inte laddat ur sig.


Pappa säger att han känner sig låst utan bil, att han inte orkar gå så långt, och jag vet att han längtar efter att sätta sig bakom ratten igen. Att kunna åka vart han vill, utan att be om skjuts och hjälp hela tiden. Och han är ju kristallklar i huvudet, det är bara kroppen som säger ifrån. Stackars lille pappsen ...

Läs även andra bloggares åsikter om bröllop, gäster, Degerfors, Peugeot, Opel Rekord, pappa, bilar, Saab V4, Saab 900, gammal, orkeslös, , nostalgi