Trots att jag sovit hur mycket som helst de senaste 36 timmarna är jag fortfarande hur trött som helst. Kanske är det psykiskt. Allt som har hänt sedan i fredags i Norge sätter väl sina spår. Om man är en normal människa. Även om vi direkt inte är drabbade så funderar jag mycket på hur detta kan ske. Det är ju bara i otäcka böcker och filmer som folk är så här galna.
Och så läser jag att en 11-årig pojke skonades på Utöya av massmördaren. Breivik gick därifrån när pojken sa att hans pappa blivit dödad och att han var för ung för att dö. Och när jag läser det tänker jag att killen som dödat över 90 människor kanske inte är helt igenom ond och galen. Men det är nog bara ett önsketänkande. Han skulle lika gärna ha kunnat meja ner den lille pojken. Jag tror inte att en sån här galen person någonsin kan känna empati eller sympati. Aldrig. Jag tror att vi behöver läsa såna här historier för att på något sätt förstå att det var en människa som gjorde allt detta och inte ett monster. Ändå är han ju precis det.
Läs även andra bloggares åsikter om massaker, bombdåd, terrorism, trötthet, psyke, Norge, Oslo, Utöya, mördare, massmördare, Breivik, ond, galen
Inlägg
1 kommentar:
Bra skrivet, Bitten.
Skicka en kommentar