Sedan 2004 erbjuder Danmark alla kvinnor fosterdiagnostik för att kontrollera om deras barn har Downs syndrom. Därefter har antalet barn som föds med utvecklingsstörningen minskat med i genomsnitt 13 % per år.
Och folk blir upprörda av den utvecklingen. Förstås. Vi som tycker att alla har lika värde, även om man har fler kromosomer än normalt.
Men själva syftet med undersökningen då? Är inte det att hitta barn med avvikande kromosomantal? Vad väntar sig människor ska hända om någon upptäcker att deras barn har Downs syndrom? Antingen fullföljer de graviditeten, eller så aborterar de fostret. Eller så låter man bli att undersöka kvinnorna och låter naturen ha sin gång. Man kan ju inte erbjuda fosterdiagnostik och sedan inget mer.
Personligen skulle jag aldrig kunna göra abort om jag fick beskedet att mitt väntade barn hade Downs syndrom. Men alla är ju olika, och när möjligheten finns att välja kan man väl inte se ner på dem som väljer att ta bort sitt barn. Det finns ju ett val i och med att man erbjuder fosterdiagnostik.
Läs även andra bloggares åsikter om fosterdiagnostik, Danmark, barn, föräldrar, Downs syndrom, kromosomer, abort, liv, värde, etik, moral
Inlägg
2 kommentarer:
Håller med. Det är ju faktiskt en antingen eller-fråga. Vill man inte se den utvecklingens om nu finns så borde man sats på att informera om DS vid föräldrautbildningarna istället, det görs inte alls idag.
Håller också med dig. :-)
Men vart är utvecklingen på väg? Ska vi diagnostisera bort alla "avvikande foster"? Hur långt ska man driva denna utsållning? Ska vi göra likadant med foster som kanske riskerar att bli blinda eller döva, eller kan få andra problem? Om nu detta också skulle kunna läsas ut via fosterdiagnostiken. Ja, helt lätt är det ju inte...
Men den utvecklingen som pågår i Danmark är ju inte enbart positiv, med något som påminner lite om vad nazisterna pysslade med under 2 VK.
Fast nu tog jag kanske i lite väl mycket?
Alla liv är lika värdefulla tycker jag! :-)
Skicka en kommentar