Jag tycker inte om att handla kläder. Eller jo, det gör jag väl egentligen. Om jag hittar nåt som jag kan ha. Allt fint verkar bara finnas i små storlekar, och jag behöver modell större. Och jag blir lite nerslagen om jag provar den största storleken de har och jag ändå inte får plats med alla behagen. Då ger jag lätt upp.
Men i går hände nåt fantastiskt. Som vanligt plockade jag med mig de största storlekarna till provhytten. Men de var för stora! Både upptill och nertill. Då blev jag glad.
När jag ändå höll på så fick det bli två linnen, ett par korta svarta shorts och den alldeles underbara klänningen/tunikan med ljusblå botten och en massa romantiska blommor.
Jag i en ljusblå, blommig sak är inte riktigt min grej, men va sjutton, det är ju sommar.
K var glad att jag valde någon annan färg är svart för en gångs skull.
Och jag vet åtminstone två andra i familjen som också tycker det är bra.
Det var inte bara jag som shoppade loss. K köpte shorts också, eftersom han haft sina, för mig okänt antal par, sedan vi var i USA 2006 (eftersom de var så billiga där så passade han på att köpa flera par). Så han tyckte han kunde unna sig nya eftersom de börjar falla i bitar.
Ett par nya t-shirts slank också med. Det gäller att passa på medan shoppinghumöret håller i sig.
Man vet aldrig hur många år det hinner gå till nästa gång.
Och snart kommer visst skatteåterbäringen. Halleluja!
Och snart kommer visst skatteåterbäringen. Halleluja!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar