I en äkta Ikeamatlåda.
Tur att jag får lite andrum i alla fall, annars hade jag nog brutit ihop i dag. Det känns som det inte är långt till hjärtinfarkten nu.
Min räddning är nog semestern som börjar om precis en vecka.
Hoppas det inte är för sent bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar