Matlagning

"Det finns faktiskt värre saker i livet än en hummer som går bort." Så sa Per Morberg i sitt tv-program när han skulle koka hummer. Den var visst dyr, 400 kr styck. När vi ska äta hummer köper vi djupfryst som redan är kokt, men vi brukar också gratinera i ugnen som han gjorde. Jag tycker om att se "Vad blir det för mat?", jag tycker att Per M är underhållande och har humor, han lagar mat med glimten i ögat. Han är ju utbildad kock så han är inte helt borta i köket.

Det har varit en lång dag, jag har huvudvärk, och nu ska jag ta en lång dusch och sedan gå och lägga mig. I morgon är det fredag, veckans bästa dag, i alla fall när man slutat jobbet.

Beviljad ledighet

Jag har fått klartecken på jobbet att jag kan vara ledig vecka 21 när vi har tänkt att åka bort (över den förhatliga 50-årsdagen) och på studentdagen 5 juni. Vi får väl hoppas att vi kommer till skott snart och kan boka någon trevlig liten tripp. Det skulle inte vara helt fel att åka till Rom i maj, men vi får väl sikta in oss på en Ålandskryssning, det passar väl vår ekonomi lite bättre, det brukar ju kosta typ ingenting. Någonstans vill jag åka i alla fall, jag vill inte vara hemma när jag fyller, jag är inte en sån människa som älskar att ställa till med partaj och vill absolut inte vara huvudpersonen. Däremot tycker jag det ska bli roligt att ha lite festligheter här hemma när Je tar studenten, det är en helt annan sak, då är ju hon huvudpersonen. Hoppas bara att Jo och B kan komma då, det skulle betyda så himla mycket för lillasyster och för oss alla. I morgon ska vi ut och köpa födelsedagspresenter till 22-åringen i USA och i helgen ska vi köpa något till 25-åringen i E-tuna. De fyller ju nästa helg båda två och vi måste skicka paketet som ska över Atlanten i morgon så det hinner fram i tid.

I'm stuck on you.

Knepigt program

Je och jag tittade på Jerry Springer på tv 400. Det är väl något av det mest enerverande program som sänds. Bara en massa konstigt folk som slåss, skriker och skäller på varandra. Det handlar om allt möjligt obehagligt som folk har för sig och avslöjar för sin partner i programmet, de har varit otrogna, är sexgalningar, gravida prostituerade, transsexuella osv. Det måste vara skådespelare som är med, det kan bara inte finnas så många knäppskallar, den ena är ju värre än den andra. Om det inte är skådespelare tycker jag det är sorgligt att det finns så många idioter.

I spy with my little eye...

...something that is red. Det är en röd skylt på dörren till avdelningen där det står att vinterkräksjukan härjar. Den har nu nått min kollega KF (som inte betyder kattfan), eller så har hon fått någon annan sorts kräksjuka. I alla fall så känns det som om allt är smittfarligt hos oss nu, man är inte säker någonstans. Törs man äta osten, har den stått framme och fått baselusker på sig, eller virus, eller något som smittar? Jag känner mig som pestsmittad och törs knappt gå och äta lunch som vanligt, alla tror att de ska bli smittade av mig fast jag inte är sjuk.

Sjukt igen

I morse när jag kom till jobbet möttes jag av stängda dörrar till avdelningen. Ånej, inte nu igen! Den jävla vinterkräksjukan har slagit till ännu en gång. Sjuka patienter, men inte personal i alla fall. Det blir till att hålla andan när man springer in och man får tvätta och sprita händerna hela tiden. Den här gången kan jag väl inte klara mig? Man får försöka hålla sig på rummet och inte utsätta sig för smitta i onödan. Jag satt och sorterade journaler och lyssnade på webbradio så tiden gick rätt så fort ändå.

Hemma är det också sjukt. Je har ont i halsen och jag var inne på apoteket och köpte nässpray och Alvedon, nej Reliv heter det, det är billigare. Same shit - different name. Jag köpte Kan Jang i går till Je och har själv tagit mig en slurk för det börjar klia i näsan lite. Jag har inte varit förkyld på jättelänge, så det känns liksom som min tur snart, eller otur.

Willekillen

I morse kom Wille redan runt fem och pep. Jag försökte ignorera honom, men då petade han mig på näsan med tassen för att se att jag inte var död. Jag pallrade mig upp och gav honom mat (som han knappt ens luktade på) och gick och la mig igen. Jag hann nog somna om för rätt som det var hörde jag katten igen, han satt verkligen och pep rakt i örat. Jag tänkte att han ville gå ut så jag öppnade dörren, men då ville han inte gå ut, utan satt och vädrade bara. Det var rätt mycket snö, så jag förstår om han tvekade. Jag puttade lite på hans bak och då gick han försiktigt ut i den allt mer smältande snön. Eftersom klockan bara var sex försökte jag somna om, jag var ju jättetrött, och jag lyckades efter en stund. Med ett ryck vaknade jag sedan vid sju och tyckte att jag hörde Wille jama utanför. Jag gick ned och han var då på framsidan och ville in. Hela dagen har han varit ovanligt kelig och har egentligen inte alls velat gå ut mer i dag. Snön håller på och smälter och Wille är ju livrädd för vatten. Nu ligger han i soffan och sover och har det bra.

Nu ska jag gå och titta på Per Morberg i "Vad blir det för mat?" och äcklas lite över hur han hanterar maten och stryker med feta fingrar i sitt hår.

Varning för halka???

Tänk att man måste gå ut med halkvarningar när det snöat hela dagen!!!
Men är det halt? Det hade jag ingen aaaaning om...

Video och Wille

Jag skulle inte sagt något om att det inte är snö i sikte. Nu har det snöat, säkert 1 dm. Je och jag var ute i snöstormen och filmade till hennes projektarbete och jag höll på att frysa fingrarna av mig. I och för sig hade snöandet nästan upphört när vi filmade, men det blåste småjävlar. Det blev i alla fall bra film tror jag.

Wille har varit ute och lekt i snön, han såg ut som en känguru när han skuttade runt. Han både tycker om snön och tycker att den är läskig, han tvekar när han ska gå ut och skakar tassarna när han blir blöt. Han syns ju inte så bra heller när det är snö på marken eftersom han är vit.

I morse höll jag på att få spader på Wille. Han kom redan vid halv sex och satte sig och pep på mitt sängbord. Det var bara att gå upp och ge honom mat, annars skulle han inte sluta pipa. Ja han piper, han jamar inte. Sedan gick jag och la mig igen och höll precis på att somna när Wille kom tillbaka upp och satt och pep i örat på mig. Så det var bara att gå upp igen, eller ner till bottenvåningen, och släppa ut honom. Då kunde jag äntligen få sova igen. Sedan blev han insläppt av K och då somnade han förstås i soffan och sov jättelänge. Vår katt har fått vanor och han skiter väl i om det är helg eller vardag, han ska ha mat före klockan sex på morgonen, så det är väl bara att pallra sig upp i morgon bitti också även om det är söndag.

Loop i huvudet

Jag har en låt i mitt huvud som bara snurrar runt, runt. Det är omöjligt att få den ur huvudet. Je har skrivit den och den skulle säkert bli en riktig schlager. Jag är inte ens säker på texten, men jag sjunger den på mitt eget sätt i alla fall.

"Och när du ler så jag inte låta bli att titta,
och när du ser på mig så blir jag svag."

Eller ja, nåt sånt. Den är i alla fall skitbra, rolig och med ett ganska oväntat slut.

Februari kommer näst

Ja, så har hela januari gått utan att det har hänt särdeles mycket att skryta med. I dag har februari månad startat med regn och slask. Ingen snö i sikte, tack och lov.

Men jag undrar över en sak. Varför antas läkarna ha alldeles för mycket att göra när de inte hinner med sitt jobb, och vi sekreterare är lata för att vi inte hinner med vårt? Vi blir ifrågasatta och man undrar vad vi gör, när vi inte hinner skriva allt. Ingen skulle väl komma på tanken att fråga en läkare vad han gör, när han inte hinner med sitt jobb. Alla tar för givet att han (för de flesta är män) bara har för mycket att göra. Medan vi förväntas hinna med allt, hur mycket jobb man än lastar på oss. Som om vi inte redan skriver och jobbar som skållade råttor...
Livet är orättvist.