En blogg om nöje och missnöje, stort och smått, svart och vitt, rosenskimrande och grådaskig vardag...
lördag 22 maj 2010
Lyckliga gatan
Anna-Lena Löfgren har gått ur tiden. Jag minns när jag var 9-10 år och lyssnade på Svensktoppen, helgnöjet för mig tills jag fyllde 12. Lyckliga gatan var den finaste låten jag någonsin hört, och jag tyckte synd om Anna-Lena Löfgren som hade haft polio.
Faktiskt tycker jag att låten står sig än. Men jag är väl bara lite nostalgisk.
Jag skriver om allt, inget är för litet eller för stort. Dessutom har jag börjat mobilblogga, så ibland blir det lite kortare inlägg.
Jag älskar också att fotografera och vill gärna visa en del av mina bilder. Jag tittar ofta på omvärlden ur ett konstnärligt perspektiv och eftersom jag inte kan måla så får kameran bli mitt redskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar