Äntligen mår jag bättre

I går mådde jag piss hela dagen. Hjärtat slog frivolter, benen kändes ömsom som betongklumpar, ömsom som spagetti. Jag hade magknipoch yrsel och ibland kändes det som jag skulle svimma. Jag vet inte om det var hjärtat på riktigt, om det var magen, eller om det helt enkelt var psyket som spelade mig ett spratt. Dåligt mådde jag i alla fall. K frågade flera gånger om han skulle köra mig till akuten, men om jag så vore döende skulle jag i alla fall inte åka dit. Om man inte låtsas om att man är dålig så är man inte det. Det intalar jag mig i alla fall.

Jag har sovit hela natten och i morse kändes det helt okej. Tills jag gick ur sängen. Benen ville inte bära och jag hade ont i magen.

Nu har jag i alla fall har pratat i telefon med Jo, som K varit och hämtat på Arlanda nu på morgonen. Ja, B hämtade han förstås också. Och det känns faktiskt bättre. Jag känner ett inre lugn och jag känner mig piggare.

Kanske var det bara oro för att Jo och B skulle ut och flyga över Atlanten, kanske oroade jag mig för allt som ska göras hemma. Vi ska ju både ha en sen julafton och fira nyår och det är mycket att tänka på och som behöver förberedas. Det känns också bra att det är sista dagen jag behöver arbeta på ett tag, faktiskt ska jag inte jobba förrän den 9 januari 2012. Det låter som en evighet bort. Jag är ju inte direkt bortskämd med att vara ledig så jag ska njuta ordentligt.

Läs även andra bloggares åsikter om dålig, hjärtklappning, matthet, oro, ångest, magknip, julafton, nyår, ledighet