måndag 21 november 2011

För mig är han Kurtan

Trots en eländig helg med mycket som gått snett är jag i alla fall glad att allting slutade bra. Vi fick hem flyttlasset om än en dag för sent. Och som tur var fick vi hjälp av två hjältar, sonen och Je:s kompis. Utan dem hade det varit två sjuklingar och jag, svagast i världen, som skulle ha tömt en fullknökad släpkärra och burit allt uppför två trappor. Nu återstår lite småkrafs och fixning av tapeterna nästa helg. Då hoppas jag dessutom att de två sjuklingarna har frisknat till så det känns lite lättare. Bara Saaben nu blir fixad också så ordnar det sig nog.



Tänkte säga att det ordnar sig med blommorna bara vi har ett lik. Men det passar sig inte riktigt, känner jag. Jag fick i går kväll reda på att Lasse Brandeby, allas vår Kurtan, har gått bort. För mig var han Kurt Olsson och kommer alltid att vara det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Inga kommentarer: