Min torsdagsreflektion denna vecka präglas av ett enda ord. KAOS.
Hela mitt liv är ett enda stort kaos just nu. Kaos på jobbet inför stundande semester. Överhopad av jobb och egentligen ett stort frågetecken hur det ska gå för de krakar som bokstavligt talat kastas in i jobbet.
Kaos på hemmafronten med eftersatt städning och tvätthögar som växer, en undran om vi ska få ihop det nya köket och om vi verkligen orkar ta tag i detta.
Men framför allt kaos på föräldrafronten. En mycket sjuk mamma som ligger på sjukhus och ovisshet hur det hela kommer att sluta.
Mitt i allt elände finns det också några ljuspunkter, trots allt. Arbetskamrater som bryr sig, en man och dotter som glädjer mig bara genom att finnas till hands och vårdpersonal som bryr sig om min lilla mamma och försöker få henne att må så bra som möjligt.
Fler torsdagsreflektioner finns här.
Läs även andra bloggares åsikter om torsdagsreflektion, torsdag, foto, kaos, arbete, hemmet, kök, mamma, sjukdom, sorg, glädje
Inlägg
8 kommentarer:
I bland blir det bara för mycket med livet det liksom hoppar på oss.
Hoppas mamma kryar på sig och att semestern kommer som en räddande ängel.
Carina
Lär dig säga nej...
Usch vad jobbigt du har det! Mest tänker jag på din mamma. Hoppas det ordnar sig till det bästa möjliga. Min första tanke när jag såg din bild var att jag saknade kameran när jag åkte förbi ett helt fält med utblommade maskrosor.
Hoppas du snart hittar en sommar-ro.
Tungt har du det nu det hör jag. Detta kaos är ju också en del av livet. Tvätt,städning, renoveringar och arbete är ju i det stora hela "bara" bagateller. Familjen är det viktigaste och som nu med en sjuk mamma är det tufft det förstår jag. Lägg energin på rätt saker nu så du orkar. Inhämta ork från dina nära och kära. De andra sakerna får komma sedan. Kram.
Ibland blir livet extra jobbigt. Strunta i att tänka på städning och tvätt. Det blir bara ansträngande i onödan.
Kan bara sända en kram och hoppas att kaoset lugnar ner sig. Jobbet kan du snart släppa iaf.
Jag kan verkligen relatera till att livet stundtals är ett kaos. Och jag hoppas att din mamma blir bättre snart.
Skickar en stor, stor karm och viskar...allt löser sig till slut. Fast ibland känns det väldigt tungt och som om kaoset kommer vara för evigt!
Skicka en kommentar