Alla som varit gravida vet hur tungt det kan kännas mot slutet av graviditeten. Magen är i vägen och det är svårt att sova. Det är då man längtar som mest efter att kunna se sina fötter igen. Inte för att de är så mycket att se, men det börjar kännas dags att föda. Och det är väl meningen kanske, att man ska känna så. Annars har jag upplevt mina graviditeter som väldigt mysiga och fina, men onekligen längtade jag efter att bli smal igen och tyckte jag kände mig som en flodhäst mot slutet.
Jag kan tänka mig att en kvinna i Indonesien kände sig minst som en elefant innan hon födde
den största bebisen någonsin. Hennes son vägde hela 8,7 kg vid födseln och var 62 cm lång. En liten tjockis alltså, vikt ungefär som tre normalviktiga nyfödda. Kvinnan har diabetes och det är med största sannolikhet därför barnet var så stort, eftersom höga blodsockervärden hos mamman gör att barnet i magen växer för fort.
Jag kan inte låta bli att undra hur det gått om kvinnan inte fått föda barnet på sjukhus med kejsarsnitt.
Läs även andra bloggares åsikter om
graviditet,
förlossning,
kejsarsnitt,
Indonesien,
jättebebis,
diabetes,
bebis,
barn
Inlägg
3 kommentarer:
Oj, t o m större än vad mina tvillingar var tillsammans! De vägde 3,6 och 3,7, alltså 7,3 tillsammans. Då ligger man i lä även där! Men vilken underbar tid det är att vara gravid! Ibland kan jag sakna det men det får räcka med att befolka världen för min del nu. Tre barn är alldeles lagem för min del. Ha en bra dag! /Anna S
Ändå var ju dina tvillingar också stora, för att vara tvillingar.
Det står ju på hemsidan att det inte är det största barnet någonsin, utan att den största vägde 10.7kg, dock att denne dog 11 timmar efter födseln.
Skicka en kommentar