Vilket mörker

Just nu känns det verkligen att det är måndag morgon. Det är fortfarande mörkt ute, även om jag kan skönja solens uppgång som en lite ljusare strimma på himlen mellan trädtopparna. Efter en helg som känns rätt vårlig vädermässigt är det ändå bara +1 °C ute och jag får nog skrapa framrutan igen.

Dessutom måste vi åka förbi bilverkstaden med den andra bilen, eftersom någon lampa började lysa helt plötsligt i fredags eftermiddag. Vi får helt enkelt ställa bilen där, och hoppas att någon har tid att kolla bilen under dagen och tala om vad som är fel. Jag har en känsla av att det inte blir billigt att reparera i alla fall.

Det ryggonda har legat som en dimma över hela helgen också. Jag har sovit och sovit, men ändå känner jag mig så ofantligt trött. Det sägs ju att man blir trött av att sova för mycket också, men jag tror att det är ryggen som sänker hela mig. Jag får helt enkelt börja dagen med Naproxen, Alvedon och Iprengel och hoppas på det bästa. Men det är ju inte så att jag kommer att åka till jobbet med en sång på läpparna precis.

Läs även andra bloggares åsikter om sommartid, mörker, måndag, bil, verkstad, ryggont, värktabletter