I går eftermiddag hämtade vi också svärmor för att hon skulle få hälsa på yngsta dottern med sambo för att hon skulle få se hur de bor och fika lite. Jag vet inte om hon har varit särskilt förvirrad, men hon berättade att när hon sist pratade med K i telefonen samtidigt fick se ett par öron som tittade fram i lägenheten. Och hon var helt allvarlig när hon sa att det var hennes döda hund som hade visat sig för henne. Jag vet ju att hon saknar honom något otroligt, och det kanske hjälper henne att må bättre om hon faktiskt tror att hon såg honom. Men jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Läs även andra bloggares åsikter om måndag, bloggtorka, dotter, svärmor, fika, hundöron, hund, sorg, saknad
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar