Som alltid när jag blir lite dålig grinar jag åt allt sorgligt i världen. Blir lite känslig helt enkelt. Läser på facebook om en katt som somnat in och lämnar ett stort tomrum efter sig. Och jag stortjuter förstås.
Men när jag tänker på att vi har Wille så känns det lite bättre.
Och det är nog dags att sova nu.
Inlägg
1 kommentar:
Sånna där dagar liksom..
Jag gråter nog varje dag. Igår grät jag åt Mästerkocken, men det var mer av glädje för att hon blev som glad, hon som vann..
Skicka en kommentar