SCB-statistik

...och den galna världen snurrar vidare.
Det är i alla fall skönt att veta att det inte var arbetarna som röstade på moderaterna vid förra valet, utan det var tjänstemännen. Men det är väl lika illa vilka de än var, tycker jag.

Sjukt dålig svenska

Ibland undrar jag hur mycket man måste kunna för att bli sjuksköterska. En del sköterskor är väldigt dåliga på svenska språket och kan inte alls stava för fem öre. Man måste väl ändå ha godkänt i svenska för att överhuvudtaget kunna söka till utbildningen? Om de är så dåliga på att stava undrar jag ju hur duktiga de är på att räkna. Man måste väl kunna räkna ganska bra för att kunna ge rätt mängd av injektioner, dropp och andra mediciner? Men det kanske inte är så nödvändigt att stava rätt numera, huvudsaken är väl att man kan vårda och ta hand om sjuklingar tillräckligt bra.

Carolina Gynning, the one and only

Jag såg "I huvudet på Gynning" på Kanal 5 för en stund sedan, när hon var i Israel och träffade en del intressanta personer. Inte trodde jag att flamsiga Carolina kunde vara så pass seriös och ställa en del mer eller mindre intelligenta frågor. Visserligen var väl inte engelskan så vidare värst. Jag tycker i alla fall att hon förmedlade den överväldigande känslan hon fick vid Klagomuren i Jerusalem. Jag är då inte det minsta religiös och har till och med gått ur Svenska kyrkan, men man kunde faktiskt förstå hur det kändes att stå där. Hon var helt tagen, det syntes ju. Sen var hon ju bara tvungen att tatuera sig och då var den vanliga Carolina tillbaka igen.

Besiktning

Jaha, så har man varit på den årliga besiktningen. Av mig, inte bilen. Dr S är alltid lika trevlig, frågar om dittan och dattan och undrar om jag har mycket på jobbet, om det är lika jäktigt som det brukar. Han sa att det var sju år sedan jag besökte honom första gången då jag hade alldeles för högt blodtryck. Sju år sedan, då var jag ju rena ungdomen. Hur som helst så låg blodtrycket bra på 130/85, helt acceptabelt. Jag får fortsätta äta mina tabletter (undrar om han skickade nya recept till apoteket) varje dag, två olika sorter. Jag tror inte jag har glömt att ta medicinen en enda dag under dessa sju år. Dr S undrade om vi har digital diktering på jobbet och jag sa att det har vi ju. Han tycker också att det är mycket bättre än band, men att det finns motsträviga doktorer även där han jobbar som inte vill diktera digitalt. Att de ska vara så konservativa doktorerna, man tror ju att de strävar mot att få det bättre, men nej, inga förändringar här inte. Ibland undrar man ju hur de har kunnat bli doktorer från första början. Syster tog också en massa blodprover, så jag får väl vänta på resultatet, om jag har högt kolesterol eller inte.

Icke rökare

Jag är glad att jag inte röker.
På sjukvardsradgivningen.se står det bl a:
Om man röker ett paket cigaretter om dagen och drar halsbloss, så löper man följande risker jämfört med icke-rökare:
15 gånger större risk att få lungcancer
tio gånger större risk att få matstrupscancer
tio gånger större risk att få kronisk lungsjukdom, KOL
fem gånger större risk att få hjärtinfarkt om man är under 50 år
tre gånger större risk att få hjärtinfarkt om man är äldre än 50 år
tre gånger större risk att få urinblåsecancer
tre gånger större risk att få slaganfall, stroke
tre till fyra gånger större risk att få tandlossning
tre gånger större risk för åldersblindhet, så kallad makuladegeneration

Det låter väl trevligt. Eller inte.

Högre lön, tack!

I dagen NA står det att sköterskorna har fått nog - akutkris hotar på sjukhuset. Dåliga villkor och risiga löner, trots högskoleexamen, har fått dem att prata om massuppsägning. Nu är det ju så här att det är inte bara sjuksköterskorna som har risiga löner efter sina högskolestudier. Medicinska sekreterare har också högskolestudier (2 år) bakom sig och mycket lägre lön än sköterskorna. Jag tycker att det är dags för alla som jobbar på sjukhuset att få högre lön. Det är väl inte meningen att man skall behöva jobba extra för att klara sig.

"Jag finns här för dig." (kent)

Läppförstoring

Jag satt och kollade på Expressen och såg något om kändisar som förstorat sina läppar. Alltså, det ser ju helt groteskt ut. Tydligen kan man förstora på olika sätt, det enklaste är väl att spruta in olika preparat. En del preparat består av hyaluronsyra, andra innehåller kollagen från boskap, plexiglaskulor, vävnad från den egna kroppen, även fett kan tas från olika delar av kroppen och sprutas in i läpparna. Tydligen är det en trend att ju större läppar desto snyggare. Jag undrar ju förstås om de som förstorar läpparna verkligen tycker att de är snygga. Jag tycker de ser ut som monster.

Söndagar är tråkiga, det är långt till nästa helg

I dag sov vi ganska länge och åt brunch vid elvatiden. E blev sedan skjutsad till stationen för att ta tåget och bussen till Ö-hammar. Vi åkte till H-berg och drack kaffe hos svärmor. Hon blev jätteglad när vi kom. Nu har vi precis ätit köttfärsbiffar och plockat undan. M har åkt tillbaka till E-tuna tillsammans med P. Helgen är snart över, men Je väntar förstås på älsklingen som kommer med bussen vid niotiden från Sthlm. I morgon är det måndag och vi tar nya tag, hoppas att arbetsveckan blir dräglig.

Liv och rörelse

Jag trivs när det är mycket folk i huset. Jag tycker om att ha många omkring mig, och det är roligt att laga mat åt många och att sitta runt matsalsbordet och äta och prata strunt. I kväll var vi sex stycken som åt pasta med skaldjur, Je och hennes kompisar S och E, M, K och jag. Vi hade det riktigt trevligt. M kom hem när vi var och handlade för han skulle till CS på fest eller nåt. Han ska sova här i natt. I morgon åker E tillbaka till Ö-hammar och då kommer Je:s älskling och stannar ett par dagar är det tänkt. Jag undrar hur det kommer att bli när Je flyttar hemifrån, kommer vi att bli alldeles ensamma då? Men, men, vi har ju Wille, han är vår bäbis och med honom i huset blir det aldrig ensamt.

Hål i himlen

Jag har sett skimrande hål i himlen. Pärlemormoln kallas det. Det är moln som bildas på väldigt hög höjd. Pärlemormoln är ovanliga, de syns bara någon enstaka gång om året. Enligt SMHI framträder Pärlemormolnen bara när solen har gått ner vid marken, men fortfarande belyser molnen. I alla fall såg det väldigt vackert ut, men också lite skumt. Jag har aldrig sett det förut.

Städa är tråkigt

Usch, vad jag inte tycker om att städa. Jag hatar att damma, det är det absolut värsta jag kan tänka mig att göra. Visst måste man damma ibland, men jag väljer att inte se dammet. Det jag inte ser finns inte. Jag får verkligen tvinga mig att städa toaletterna, i alla fall en gång i veckan, eftersom resten av familjen inte heller verkar se att det behöver städas. Jag kan titta på smulor och skräp som ligger på golvet i flera dagar innan jag ens tänker tanken att jag kanske borde ta bort det. Men så ibland blir jag så förbannad för att det ser ut så, och då städar jag som bara den. Då åker dammsugaren fram och jag far fram som en furie i huset. Oftast tar mina krafter slut efter att ha städat nedervåningen, så på övervåningen städas det nog inte lika ofta, synd. Je städade i alla fall sitt rum i går kväll. Nu ser man skrivbordsskivan igen och det var ganska länge sedan man gjorde det. Nåväl, det finns väl viktigare saker i livet än att städa och det är väl bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete.

Fredag igen

Fredagskvällar är bara bäst, det kommer nog alltid att vara så. I kväll har vi haft tre tjejer här (inkl Je) som ätit tacos och sedan hade de väldigt bråttom ut på krogen. Det är så roligt att höra dem tjattra medan de sminkar sig och fixar håret. Vi får hoppas att de kommer hem i någotsånär tid, så vi slipper ligga vakna och oroa oss.

"Vad var det jag sa?"

Jag har en ful ovana. Jag säger ofta såna där meningslösa saker som "Det är inte lätt att vara liten", "Nu ska vi se, sa blinda Sara till döve Olle", "Så kan det gå om inte haspen är på" och "Sånt är livet på en pinne." Det är otroligt irriterande om andra säger sånt, så nu måste jag verkligen skärpa mig, jag retar väl gallfeber på min stackars rumskompis på jobbet...

Dialekter

Här hos oss brukar vi roa oss med att prata med olika dialekter (i alla fall den kvinnliga delen av familjen). Vi brukar köra med värmländska, västgötska eller stockholmska. Vi var ju i i Lund för ett tag sedan och då började Je och hennes kompis JO prata skånska när vi närmade oss Landskrona. Fatta hur det lät i två dagar, jag skrattade så jag nästan kissade på mig flera gånger.
En annan gång för ett par år sedan pratade vi engelska med värmländsk dialekt när vi var och handlade. Man kan väl säga att vi blev rejält uttittade och folk undrade nog vad vi var för dårar som blivit utsläppta. När man väl kommer in i en dialekt är det väldigt svårt att prata som vanligt igen. Alla höll på att bli galna på Je för något år sedan, när hon bara talade nån konstig dialekt i flera dagar, hon kunde bara inte sluta (jag tror det var västgötska hon körde då). Men kul är det!

Grannarna är fotbollsfreaks

Alltså, om man står uppe i Jo:s rum och tittar ut genom fönstret kan man inte undgå att se in i grannens vardagsrum. Deras tv är jämt på och de tittar alltid på fotboll! Det spelar ingen roll om klockan är sex på morgonen eller ett på natten, de tittar verkligen alltid på fotboll. Jag tycker verkligen synd om dem, om de inte har något annat intresse, men de kanske är lyckliga i sin lilla fotbollsvärld, helt ovetande om vad som händer i omvärlden.

Min aversion mot home parties

Jag tror att jag har fått min totala avsky mot försäljning i hemmet av diverse onödiga prylar av min mamma egentligen. Hon fnyste alltid åt folk som sprang hem till varandra titt som tätt och köpte dyra burkar att ha matrester, smörgåspålägg och sånt i. Numera kan man ha party hemma och sälja det ena onödiga efter det andra, ja man kan nog sälja allt till inbjudna, speciellt utvalda, lättlurade gäster. Om alla säger att den och den burken bara måste man ha, så tror man väl själv på det till slut. Sen att man kan köpa 25 burkar, som duger precis lika bra, till samma pris som en dyr burk på partyt, är det ingen som vågar säga. Nej, behöver jag köpa något, så vill jag välja var jag ska handla, och behöver inte känna mig tvingad att handla för att alla andra köper massor (annars är jag väl snål). Sedan är ju det så, att ju mer gästerna köper desto mer värdefull gåva brukar värdinnan få, så det sätter ju lite press på gästerna att handla också.

I dag är jag glad typ

I dag har det känts bättre än på länge. Kanske beror det på att det var lite ljusare i dag, solen sken faktiskt ett litet tag. När jag kom ut från jobbet tio över fyra var det fortfarande ljust ute, och allt kändes genast lättare.

Jag har varit duktig på jobbet också. Vi har haft våra Sherpa-Sherpa, som vi kallar dem, i kartongerna på bänken sedan i höstas. Vi har helt enkelt inte orkat montera ihop dem, eller rättare sagt har vi inte haft tid för det verkade så krångligt. I dag gjorde jag slag i saken och satte ihop både min och KF:s. Det är väl tur att jag är så händig och teknisk! I och för sig behövde man bara skruva i en skruv, men det var inte helt lätt att förstå ritningen... Nu står de i alla fall på plats på våra skrivbord.

K:s syster och hennes man var här efter jobbet och gratulerade, för K fyllde ju förrförra tisdagen, men då var vi ju inte hemma.

Trist väder

I dag har det varit en sån där stirra-in-i-skärmen-dag. Det har inte blivit överdrivet mycket gjort, men jag har i alla fall åstadkommit lite under dagen. Det är ju mycket roligare att göra en massa annat än att sortera papper. Jag har varit slö, slapp och likgiltig mest hela dagen och känt mig frusen av och till. Dessutom snöade det, eller snarare regnade, när jag slutade jobbet och man blir ju inte precis piggare av det. Allting känns lite tungt just nu. Inget att se fram emot, bara en massa oändliga dagar med jobb, jobb, jobb. Vi får väl hoppas att det händer något roligt någon helg framöver i alla fall som kan bryta tristessen. Usch, det här blev ju en klagosång, nu måste jag rycka upp mig! Men, men, vi går ju mot ljusare tider. Och så kan man ju alltid läsa lite bloggar som andra skrivit, det muntrar ju upp en del.

Saaben gick igenom

Pappa/morfar ringde i dag och undrade om vi kommit hem från USA. I den allmänna röran förra veckan glömde jag precis bort att ringa och säga att vi kommit hem igen. Han berättade att han varit på bilbesiktningen med sin gamla Saab och den gick igenom, de kunde inte hitta något fel. Helt otroligt! Det kanske hade varit bättre om det blivit körförbud, han är ju i alla fall 92½ år (i morgon faktiskt). Han kör ju inte så ofta numera, men det är nog dags att han slutar köra bil, även om han är pigg och vital för sin ålder. Reaktionsförmågan lär väl inte vara den bästa.

Till min änglasyster i himlen

I dag skulle du ha fyllt 63 år, det är mer än 14 år sedan vi sågs. Hoppas att du har det bra och tittar ned på oss ibland, jag vill tro att du gör det i alla fall.

"Hur kunde du lämna mig ensam i en värld som har blivit så hård?" (kent)

Söndag förmiddag

Jag har precis läst ut boken "Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra)" av Martina Haag. Jag tyckte inte den var så bra som jag trodde att den skulle vara, men man kanske ska sträckläsa den och det har jag inte haft tid med. Jag tycker den var lite för ytlig på nåt sätt. Jag har inte sett filmen, men jag hoppas att den är bättre än boken.

Jag läste också i NA att vänsterpartiet ska bli gladare för att lyfta opinionssiffrorna. Det är kanske på tiden...

Sovmorgon

I dag tog vi sovmorgon till halv elva ungefär. Ja, egentligen var jag ju uppe tidigt och gav katten mat strax före halv sju. Han satt på mitt sängbord och pep lite försiktigt för att han ville ha mat. Sedan pep han igen i mitt öra och ville gå ut, så då släppte jag ut honom vid sju. Vid nio ville han in igen, och sedan låg han mellan mina knän i sängen och sov. Ända till halv elva! Jag antar att vi behövde sömnen, vi har väl inte varit bäst på att gå och lägga oss i veckan, och vi har ju dessutom haft jetlag.

I dag har både K och jag gått runt och sjungit på "Magical Trevor." Undrar vad det beror på...

I worry too much.

Ja det var ju lätt

Nu funkar det visst igen... Hi, hi, hi!!!

Jag blir galen

Jag vet inte hur jag ska få tillbaka möjligheten att kommentera inläggen. Det har på något sätt försvunnit och jag vet inte hur jag ska göra. Grrrrr!

Kanske bara en känsla

Jag vet inte, det kanske bara är en känsla helt utan grund, men det känns som om somliga undviker mig hela tiden...

Oh, what do you do to me?

Tiden går fort när man har roligt

Dagarna och veckorna har en tendens att gå fortare och fortare ju äldre man blir. Det har redan gått en vecka sedan vi var i Princeton och träffade B:s mamma och bror på restaurangen, som brygger sitt eget öl. Tyvärr har jag glömt vad restaurangen hette, men maten och ölen var jättegod. I morgon är det redan fredag och jag har jobbat en hel vecka med jetlag och med risk att bli smittad av magsjuka. Avdelningen har inte öppnat än så det har varit rätt lugnt, inte så många hemgångar i alla fall. Det ska ändå bli skönt med helg så man får vila sig ordentligt.

I can't get you out of my head.

Snigelfart

En sak har jag undrat över länge. Varför är nästan alla som jobbar på apoteket så långsamma? Jag vet att det är viktigt att det blir rätt medicin och så, men måste de gå så j-a långsamt också? Och skriva så långsamt på datorn? Det bara kryper i kroppen på mig när jag kommer in på ett apotek, det är som en skyddad verkstad eller nåt. Det spelar ingen roll hur mycket folk som väntar i kön, jag har aldrig i mitt liv sett någon som jobbar där skynda sig det allra minsta. Sniglar är de allihopa!

Sjukt på jobbet

Vinterkräksjukan behåller greppet på jobbet. Nästan alla har varit sjuka och det är väl ett under om man klarar sig. En avdelning är fortfarande stängd och kan nog inte öppna i morgon heller. Mina händer är torra som fnöske efter allt spritande och tvättande. Jag hade väl ändå tur att vi var i USA när magsjukan härjade som värst här hemma. Så det är bara att hålla tummarna och hoppas att jag inte blir sjuk.

Zits är min favoritserie

Zits är serien om tonåringen Jeremy och hans liv med pinsamma föräldrar, läxbokstyngda ryggsäckar, vänner och tjejer. Den finns i NA och jag småler igenkännande (ibland gapskrattar jag faktiskt) varje morgon när jag läser den, alla med tonåringar i huset måste känna igen sig. Det är ett bra sätt att börja dagen på och gör att alla tråkiga nyheter inte känns lika deprimerande.

Idrottsgalna!

Idrottsgalan är väl det mest onödiga man kan tänka sig. Inbördes beundran av idrottare, som redan fått så många priser och mycket pengar så det räcker och blir över. Dessutom ska de nu samlas och dunka varandra i ryggen och tycka att de åstadkommit hjältemodiga prestationer, och till råga på allt ska det visas på tv en hel kväll. Hjältar, ha!
Tänk om alla vi som sliter och släpar ett helt liv för slavlöner också skulle få pris en gång om året och betraktas som hjältar...

Do you love me baby?

Hemma igen

Så har vi då kommit tillbaka hem efter vår lilla tripp till USA. Jag måste säga att jag lider av jetlag för jag är trött, vimsig, vet inte vad det är för dag eller vad klockan är. Dygnsrytmen är helt rubbad efter att ha förlorat 6 timmar i natt.
Typiska symptom för jetlag inkluderar (enl Wikipedia): trötthet, förvirring och yrsel, illamående och orolig mage, huvudvärk, sömnlöshet, irritabilitet samt irrationalitet.
Såna symptom har jag alltså!

Resan hem gick dock väldigt smidigt och vi besteg svensk mark vid 9-tiden. Det var väldigt halt och isigt och jag längtade genast tillbaka till det varma vädret vi haft. I tisdags, den 8/1 på K:s födelsedag när vi var i New York City, var det cirka 18°C och det var jätteskönt. Vi var uppe i Empire State Building, som har 102 våningar och är 381 meter hög, och det blåste inte ens kallt. Visserligen var vi väl bara på 86:e våningen nånting, men i alla fall. Annars under resan handlade vi mest en massa billiga kläder och andra små saker och var ute och åt mycket god mat. Säga vad man vill om deras matvanor, men god mat fanns det i alla fall överallt där vi var.

USA

Vi ar nu i USA. De har en liten fest for oss har for att vi ar har. Vi dricker champagne och vin och har riktigt trevligt. (Ursakta att jag inte skriver med alla prickar). Vi har varit i i Philadelphia och varit pa ett kopcentrum ocksa. I dag har vi varit pa Wegmans som ar en riktigt fin livsmedelsaffar. Vi handlade en del saker till grekisk sallad som vi gjorde. Vi har det riktigt trevligt har.

Resfeber

Amerikaresan närmar sig.

Hur kan man ta någons julrenar?

Läste i Nerikes Allehanda en insändare om någon som blivit bestulen på sina julrenar. Han hade blivit av med sina renar i trädgården, där de stod och spred julstämning för honom och hans familj. Han undrade hur någon kunde göra så mot honom. Jag undrar i så fall varför man måste ha julrenar i trädgården för att få julstämning?

Jag vill inte försvara tjuvar och banditer, men jag tycker att de gjorde en välgärning. Julstämningen infinner sig väl inte automatiskt om man har tusen ljusslingor, renar och tomtar i trädgården? Och varför stjäl man inte något vettigare (och dyrare som går att omsätta i pengar) om man nu måste ut och stjäla på nätterna. Att stjäla julrenar verkar ju rena vansinnet. Vem vill ha dem? Inte jag i alla fall.

Särskrivning

Jag läser ganska mycket vad andra skriver och bloggar om, men fy f-n vad jag tycker att folk skriver dålig svenska överlag. Jag hatar när man delar på ord som ska sitta ihop...

Brun hårig sjuk sköterska...

Nyårsdagen

Ja, så har det blivit ett nytt år. Året börjar med snöfall och ungefär nollgradigt. Katten har varit ute och lekt i snön och blivit väldigt blöt, han tycker nog om snö i alla fall, men det gör inte jag. Jag hade gärna varit utan, för nu längtar jag till våren.

Jag har beställt Kent-biljetter till M och mig, han ville tydligen gå i alla fall. Kent kommer till Conventum den 21 mars. Då har jag det att se fram emot också på vårkanten. Ju mer man lyssnar på dem desto bättre blir de, tycker jag.

I kväll kommer Je hem från sin älskling, och vi måste nog börja tvätta kläder, packa och förbereda för resan till det stora landet i väster. K och jag ska jobba två dagar till, sedan är vi lediga i drygt en vecka, det ska bli skönt efter den helt otroligt jobbiga hösten.

Från det ena till det andra, gårdagskvällen var mycket trevlig hos fam H. Mycket gott att äta och dricka och trevligt sällskap. Jättelyckat!