Det är väl så att jag blir lite extra blödig när jag tänker på att vi snart ska åka bort i tre veckor. Jag är jätteglad för det, men samtidigt är det lite sorgligt. Jag har i alla fall fått gosa med barnbarnet ett par dagar och fått umgås med barnen och deras sambos.
Jag är mycket tacksam att ha så härliga barn, deras sambos och liten Arvid, samt min älskade make och så Wille förstås.
Och naturligtvis dottern i Amerika med sambo som vi snart ska besöka.
Fem veckors semester ligger framför mig, bara det får mig att fälla ett par tårar av lycka.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar