Det kan väl inte ha undgått någon att 5:2-dieten är den senaste som verkar engagera många. Den går ut på att man äter som vanligt 5 dagar i veckan och svälter 2 dagar med lågkalorimat. Man påstås gå ner i vikt och slipper få cancer och välfärdssjukdomar, man ska till och med få leva längre.
Det är ju klart att vikten minskar så småningom, om man inte äter tillräckligt så det är väl inget nytt.
Men hur mår folk de dagar de inte äter tillräckligt?
Jag vet att jag inte mår bra i alla fall, och är nog i så fall lite småmullig och mår bra än är pinnsmal och mår skit.
Och visst är det väl konstigt att de är alltid de smala och magra som gnäller mest över sina (påhittade) överviktskilon, och inte vi som är lite småfeta och som verkligen skulle behöva minska några centimeter i omkrets runt midjan?
Läs även andra bloggares åsikter om diet, 5:2, kroppsuppfattning, bantning, kost, hälsa, svält, kalorijakt, ätstörning, tjockis, smalis, livsstil, njutning
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar